Mormor ur tiden

Barnbarnet Katarina skriver:

Det är med våta kinder som jag nu skriver det sista inlägget på den här bloggen, min mormors blogg.

Mormor Marie gick bort igår och vi kommer alla att sakna henne och hennes berättelser och tankar som hon delade med sig av här på bloggen.

Det var i augusti 2008 när jag hälsade på mormor som jag föreslog att hon skulle börja skriva på en egen blogg och det var förstås jätteroligt att hon nappade på idén. Hon ville skriva om Ångermanland, om Näsåker, om minnena från sin barndom. Första månaden skrev hon 21 inlägg- inte illa. Jag tyckte att det var coolt att berätta för mina vänner att jag hade en mormor som bloggade!

Inte visste jag då- för två år sedan- att mormor skulle vara död och att jag nu kommer att uppskatta den här bloggen kanske ännu mera eftersom hon inte finns kvar att berätta och fråga om saker om hur livet var då hon var ung. Historien om den där getabocken, till exempel, som förstod att bli snäll då mormor blev ledsen, eller om sitt sommarlov 1939, eller om hur karamellaffärerna såg ut för 70 år sedan. Som tur var finns hennes ord sparade här- att läsa och att minnas om och om igen.

Det sista inlägget postade hon själv den 6 januari i år. Det handlade om att julen var slut och om hur hon som liten förfrös sina fötter under de kalla 40- tals vintrarna. Inlägget avslutades med orden "Nu hänger Ingvar upp en ny almanacka för 2010 och jag hoppas att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt mina vänner och jag själv ska få ett bra år utan grisfeber och dyligt." Vi önskar nog alla att hennes år blivit bättre.

Sammanlagt under sina dryga 2 år som bloggerska skrev hon ca 140 inlägg som handlade om allt från att hon och Ingvar lagt in rödbetor till hur det kändes att bli gammal och sjuk. Hon var väldigt sjuk på slutet och till slut orkade inte hennes kropp med längre.

Den sjätte juni 2010, Sveriges nationaldag, satt min mamma och jag i bilen på väg norrut från Eskilstuna. På radion spelades psalmen En vänlig grönskas rika dräkt. Strax därefter ringde mammas mobil och nyheten nådde oss att Marie lämnat den här grönskande jorden för att i stället betrakta den och oss, sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn från ovan.

VILA I FRID FINA MORMOR

80-års kalas i Fränsta

Katarina gästbloggar och lägger in bilder nedan:

HEJ MORMOR!

Tack för ett mysigt 80- års kalas. Det var jätteroligt att träffa alla kusiner som man inte sett på flera år. Linda uttryckte det klart och tydligt att det var roligt att vi andra också hade lite barn att bidra med nu eftersom det alltid varit "Nordlanders" barna förut. Alla barn var supersnälla och skötte sig utomordentligt bra!

Maten var jättegod och tårtorna likaså.

Tack tack!

Hoppas att vi ses snart igen
KRAM
Katarina

Nordlanders grabbar bla:



Jubilaren, barnbarnsbarnen Klara och Emma, Ingvar, dottern Gunilla och barnbarnsbarnet Alva Jönsson:


En av många fina blomsterbuketter:




Kaffe och tårta i köket:
T.V: Barnbarnet Linda, lilla barnbarnsbarnet Petter samt Bodil
T.H: Dottern Lena, Jenny, barnbarnsbarnet Vilgot samt barnbarnet Mikael.



Lilla barnbarnsbarnet Johanna älskade snön så mycket att hon både ville gå barfota och sitta i den mest hela tiden, barnbarnsbarnet Hugo ville köra sin lilla gröna traktor i snön, den äldre varianten av barnbarnsbarnen står och tittar på:







Barnbarnsbarnet Johanna och den lite äldre Frank sitter på verandatrappen och är båda sugna på att hoppa ut i snön- skulle jag tro!



Yngsta sonen Erik hade kul, men var rädd att bli tjock av all den goda maten...?! Tur att han byggt pool hemma där han kan motionera till sommaren! Konstigt att han inte tyckte att DET BLEV FÖR DYRT?! (internt skämt...;)



Tack och bock önskar barnbarnet Katarina
PS nu vill jag inte skriva ordet barnbarnsbarn en enda gång till....DS

Nu är julen slut

Julen är slut och den har gått som en dans som min bror Helge brukade säga.
Vi har inte haft någon julgran i år så det blir ingenting att kasta ut. Nu är det bara gråveckor kvar.
Det var ett bra förslag Elin. Du är välkommen in till oss, och hardu någon bra bok med dig, helst någon som Du läst så du vet hur den är så tackar jag för det.
Det har varit så kallt så maken till kyla kan jag inte minnas.
Jag minns väl från min barndom, det var nog dom kalla 40-talsvintrarna under kriget som jag förfrös fötterna när jag gick från skolan. Vi hade ju lång väg att gå, men jag har haft lite tur emellanåt. När jag var nästan hemma så mötte jag en kille som just kommit från en inkallelse och var utbildad till sjukvårdare i lumpen. Han tog hand om mig och följde mig hem och hjälpte mamma. Fötterna var som 2 isklumpar och utan känsel. Det gick bra den gången tack vare kunnig hjälp. Jag blev lite känsligare för kyla, men det har gått bra resten av livet.Det är skönt att vara inne i värmen, när termometern visar 28 grader.
Nu hänger Ingvar upp en ny almanacka för 2010 och jag hoppas att mina barn, barnbarn
och barnbarnsbarn samt mina vänner och jag själv ska få ett bra år utan grisfeber och dyligt.
GOTT NYTT ÅR !

Orolig vecka

Det blev lite oroligt i tillvaron. Ingvar "tuppade av" så det blev ambulans till Sundsvalls Sjukhus.Men det gick bra så han kom hem efter 2 dagars undersökning.
Det är fortfarande så mörkt och trist. Vi har inte sett solen på många dagar och inte har jag sett Petter heller. Det är mest spännande med de yngsta barnbarns barnen
för dom förändras så fort. Det är roligt att läsa bloggarna som barnbarnen skrivar. Det känns som att man kommer närmare, när man kan läsa om vad de gör och hur de utvecklas. Men nu hoppas jag att Daniel och Bodil kommer och hälsar på. Det längtar jag verkligen efter. Jag längtar ju efter alla, men dom som bor närmast har ju lättast att "hitta hit".
Det var så länge sedan jag skrev några mejl så jag hade glömt ur jag gör. Åldern tar ut sin rätt. Men det brukar alltid komma någon som kan hjälpa mig att komma igån igen.
Jag får skicka en hälsning till Gudrun om du läser detta. Jag har tänkt skriva till dig, men jag kunde inte i dag. Jag är så strulig i huvudet efter att jag hjälpte Ingvar till Sjukhuset.
Lena skulle komma och visa mig kort från Jens simning, men det är bråttomt på vårdcentralerna med vacinering och dyl.Det bruker bli så småningom. Ha det bra alla
Kram Marie.

Mörkt och ruggigt

I dag är det inte något fint väder. Det kä nns mörkt och ruggigt ända in till själen.
I dag fyller Holger Jövik 92 år. En del har tur att få leva problemfritt ett långt liv.Men ålderskrämpor är nog ingen utan. Men vi bor ju i vårt kära land där vi får stöd och hjälp om vi behöver.
Hurra! för Sverige.
Jag läser på nätterna och sover på dagarna. Ingenting är bättre än läsa. Då kan man sluta när man somnar.Jag somnar med boken och glasögon på näsan, och ibland sover jag så ända till morgonen.
Jag har läst Bodil blogg om sina barn. Det är så roligt läsa om Barnbarnsbarnen. Dom växer och blir så stora emellan dom gånger jag träffar dem.Nu längtar jag efter Petter jag har träffat honom bara en gång.Johanna har jag sett lite oftare, men sommaren var regnig så det blev lite uteväder. I varje fall för mig.
Det är roligt att läsa om att Ni är i Moflo emellanåt. Jag kom inte dit i sommar som jag hade tänkt.
Jag hade tänkt att försöka träffa min systerdotter, i sommar och även mitt brorsbarn
som bor i Stockholm, men mina barn byggde om sina hus så det var bråttomt med allting
Hoppas att nästa sommar blir lite lugnare.
Saknaden efter Christer är fortfarande stor. Det var för hemskt att han skulle dö och inte var äldre.Men det går en dag i sänder och för varje dag kommer vi närmare en ny vår.
Ha en fortsatt trevlig höst !
Hälsningar Marie.

nystädat hus.

Det känns verkligen skönt att vårt hus blivit städat och fönstren putsade. Det är så mörkt ute så det är roligt att veta att det är rent inne.
Nu har Kattis hjälpt mig till nya böcker så det blir ett läsande. Jag är så tacksam för personalen på Sundsvalls Sjukhus som grejat ett nytt öga som jag ser jättebra med.Texten i pocketböckerna är ju liten , men de är lätta i vikt så mina klena armar kan hålla i dem vid läsandet.
Jag känner mig ur humör i grådasket, och inte kommer man ut, för höften jag opererat har blivit utsliten.
I går var Lena hos oss och vi fick hjälp med lite som vi inte klarar så bra.
Elisabet brukar också hjälpa oss emellanåt.
Katarina och Frank har hälsat på. Det är roligt när barnbarnen kommer. Tiden går så fort när man är gammal, så man blir bara förvånad över att de blivit så gamla.
Ja nu är det vinter ock skidan den slinter inte längre, men det blir ljusare när snön kommer och snart ska vi fram med adventstakarna. Då blir det ljusare och trevligare.
Ha en trevlig adventtid så kommer tomten snart.
Kramar från Marie.

Första synliga frosten

I dag på morgonen var det alldeles vitt av frost. Men hoppas det dröjer lite innan snön kommer. Snö den 1 oktober skulle göra vintern lång.
Jag saknar dig Kattis. Jag tittar alla dagar efter om du hittat några böcker till mig. Det börjar bli långsamt med läsningen. Jag ska skicka ett postbrev ska jag anteckna några böcker om du vill beställa till mig. Jag ska ju även gratta Frank. Det var så länge sedan jag såg honom.Han känner nog inte igen gammel-mormor nu.Jag måste titta om Johanna ska fylla år snart.Mitt minne har blivit dåligt, men så länge som jag kommer ihåg att titta på listan jag har klarar jag mig.Det är långsamt med hösten. Jag har aldrig tyckt om mörkret.Jag blir deppad av hösten sedan jag blivit gammal och inte kan åka skidor. Förr åkte vi till stugan i Arådalen och åkte skidor och då lekte livet på fjällvidderna.Nu är jag trött så jag måste sluta skriva.
Kramar till Mina kära vänner och barn.