Jag har sett nere på åkern att de har gjort en fågelskrämma.
Det är inte så vanligt nuförtiden. Men i min barndom gjordes många fågelskrämmor för
säden var dyrbar. Det var ju krig runtomkring i Europa så import var inte att tänka på.
Det var ju "gubbar" och "käringar" som klättspå av störar i naturlig storlek. Vi kallade
dom "åkerspöken". antagligen hade namnet kommit av att vi barn blev skrämda i höst-
mörkret när dom syndes otydligt på åkrarna.
I dagsljus visste vi varför dom stog där.
Jag sitter i köket och skriver på min bärbara dator, och ser hur det hällregnar ute.
Jag tänker på mitt barnbarnsbarn Johanna som inte kom med på listan över mina barn-
barn. Det är en liten tuff tjej som säkert förlåter sin gammel-farmor för glömskan.
Hoppas dom kommer och hälsar på snart. Det hoppas jag att alla gör snart. Men inte
samtidigt för då hinner jag inte umgås med alla. Jag är ju bara en gammelfarmor och
gammelmormor och lite till.
Men jag hoppas att jag inte blir bortglömd.
Det är roligt med kommentarer
16 Februari 2024
11 månader sedan
1 kommentar:
Hej
Det var roligt att träffa dig o Ingvar idag. Mysigt med fika i höstsolen.
Härligt att Christer fixat datorn till dig så att du kan börja blogga igen.
Vi ses snart
/Kattis
Skicka en kommentar