Mormor ur tiden

Barnbarnet Katarina skriver:

Det är med våta kinder som jag nu skriver det sista inlägget på den här bloggen, min mormors blogg.

Mormor Marie gick bort igår och vi kommer alla att sakna henne och hennes berättelser och tankar som hon delade med sig av här på bloggen.

Det var i augusti 2008 när jag hälsade på mormor som jag föreslog att hon skulle börja skriva på en egen blogg och det var förstås jätteroligt att hon nappade på idén. Hon ville skriva om Ångermanland, om Näsåker, om minnena från sin barndom. Första månaden skrev hon 21 inlägg- inte illa. Jag tyckte att det var coolt att berätta för mina vänner att jag hade en mormor som bloggade!

Inte visste jag då- för två år sedan- att mormor skulle vara död och att jag nu kommer att uppskatta den här bloggen kanske ännu mera eftersom hon inte finns kvar att berätta och fråga om saker om hur livet var då hon var ung. Historien om den där getabocken, till exempel, som förstod att bli snäll då mormor blev ledsen, eller om sitt sommarlov 1939, eller om hur karamellaffärerna såg ut för 70 år sedan. Som tur var finns hennes ord sparade här- att läsa och att minnas om och om igen.

Det sista inlägget postade hon själv den 6 januari i år. Det handlade om att julen var slut och om hur hon som liten förfrös sina fötter under de kalla 40- tals vintrarna. Inlägget avslutades med orden "Nu hänger Ingvar upp en ny almanacka för 2010 och jag hoppas att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt mina vänner och jag själv ska få ett bra år utan grisfeber och dyligt." Vi önskar nog alla att hennes år blivit bättre.

Sammanlagt under sina dryga 2 år som bloggerska skrev hon ca 140 inlägg som handlade om allt från att hon och Ingvar lagt in rödbetor till hur det kändes att bli gammal och sjuk. Hon var väldigt sjuk på slutet och till slut orkade inte hennes kropp med längre.

Den sjätte juni 2010, Sveriges nationaldag, satt min mamma och jag i bilen på väg norrut från Eskilstuna. På radion spelades psalmen En vänlig grönskas rika dräkt. Strax därefter ringde mammas mobil och nyheten nådde oss att Marie lämnat den här grönskande jorden för att i stället betrakta den och oss, sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn från ovan.

VILA I FRID FINA MORMOR