torsdag 28 augusti 2008

Åkerspöke

Jag har sett nere på åkern att de har gjort en fågelskrämma.

Det är inte så vanligt nuförtiden. Men i min barndom gjordes många fågelskrämmor för

säden var dyrbar. Det var ju krig runtomkring i Europa så import var inte att tänka på.

Det var ju "gubbar" och "käringar" som klättspå av störar i naturlig storlek. Vi kallade

dom "åkerspöken". antagligen hade namnet kommit av att vi barn blev skrämda i höst-

mörkret när dom syndes otydligt på åkrarna.

I dagsljus visste vi varför dom stog där.

Jag sitter i köket och skriver på min bärbara dator, och ser hur det hällregnar ute.

Jag tänker på mitt barnbarnsbarn Johanna som inte kom med på listan över mina barn-

barn. Det är en liten tuff tjej som säkert förlåter sin gammel-farmor för glömskan.

Hoppas dom kommer och hälsar på snart. Det hoppas jag att alla gör snart. Men inte

samtidigt för då hinner jag inte umgås med alla. Jag är ju bara en gammelfarmor och

gammelmormor och lite till.

Men jag hoppas att jag inte blir bortglömd.

Det är roligt med kommentarer

onsdag 27 augusti 2008

Regn,regn,regn.

Regn, regn, regn var ska vi få hägn.
I dag har det regnat mest hela dagen.
Ingvar har varit till Erik och beställt en "ny" växellåda till bilen.
I går var Malin in och hejade och berättade bl.a. att hon tagit körkort.Det var duktigt
gjort med tanke på att hon gått med bruten fot hela sommaren. Malin går på gymnasiet i Torpshammar och det har ingått i undervisningen att vara i skogen en vecka, med minimalt
med mat och kläder. Hon klarade det också, fastän det var några som for hem.
Nu har mina barnbarn börjat skolan, en del är vuxna och har jobb.
Mattias och Jocke går i Härnösand. Verner och Andreas går i Fränsta. Klara i Torpshammar,
Emma och Robin är barnbarnsbarn och går i Sundsvall.
Barnbarns barn som inte börjat skolan är Hugo, Frank, Mikael, Isabell, Alva och Vilgot
Det är roligt med barn, men de har varit så osynliga i sommar,men jag har inte varit stark
så dom flesta vet att jag inte orkat.Synd ! Och nu är sommaren slut. Hoppas jag orkar
greja lite till jul, och det blir ju en ny sommar hoppas jag.
Hoppas solen kommer i morgon.

tisdag 26 augusti 2008

Hösten känns i luften.

I dag på morgonen var det dimmigt och höstigt. Vi har haft på värmen i dag för första gången
efter sommaren. Förr har vi bara haft på varmvattnet.
I barndomen var det bråttom på höstarna. Skolan började för barnen, men vi fick lov för
att ta upp potatis, även de som ingen potatis hade satt. De brukade hjälpa till där det fanns
och då fick vi en påse med oss hem. Vi hade potatisland, ett litet, men som vanligt var det
hos farbror Hans som jag hjälpte till. När han gick med lien till slipstenen var jag till hands
för den skulle dras, vid slipningen och många allehanda sysslor kund jag hjälpa till med. Men
jag kommer ihåg att vid tröskningen var det speciellt roligt.
Det fanns en anordning som drogs av hästar som drog matningen av tröskverket.
Det kallades " vandringen". Det var en lång stång av trä /grov/ och på mitten av stången
satt ett kugghjul som fungerade på ett visst sätt när hästarna en i varje ände gick runr,runt
På så sätt tröskades säden när tröskverket matades med kärvarna. Hade man tur med den
som körde hästarna kunde man få åka på stången en stund. Det var jättekul tyckte jag.
Det där med potatisupptagningen var inte lika roligt. Men man kände sig viktig när man
hade fått en hink och ett "pärgräv" och blev anvisad en rad som man fick alldeles för sig
själv. Dagen blev lång och det blev långt till änden på raden, om landet var stort. Men det
var gott med kaffe och doppa som det bjöds på ute på åkern om det var några som jobbade.
Och vad stolt man var när raden var färdig när vi gjorde kväll.
Det var nog några dagar man hade potatislov kallades det.

måndag 25 augusti 2008

Nu är det snart september.

Jag blev förvånad när jag tog fram räkningarna i dag och såg att augusti snart är slut.
När jag var barn var september en skördemånad då jag fick vara med och göra "skylar"
på kornåkern. Vi barn var nog till nytta om man tänker på hur många band av säd vi kunde
bära till skylarna, när allt gjordes för hand. Sen skulle dom banden upp i storhässjan för att
torka till tröskningen. Först lastades dom på en vagn och hästen drog vagnen fram till stor-
hässjan. När jag blev så stor att jag kun de stå på vagnen fick jag kroka på banden av säd
och en annan drog upp dom i repet till en som stod uppe i hässjan och lade in dom på " roerna".
Sen fick dom hänga där och torka tills det blev tröskning.
Nu är jag pensionär och då är det ingen skörd.
Nu skulle Katarina / mitt barnbarn/ som bor i Stockholm komma hem till far och mor som
bor i Stöde och hälsa på, och då har hon lovat att komma till mig, så jag får mer undervisning
i
datorkunskap. Man får nytta med nöje. Det är roligt när dom kommer.

söndag 24 augusti 2008

Nu är O.S. slut

. Nu är OS slut för den här gången. Nu börjar snart skidåkning och ishocky , och det tycker
jag är roligare. Det är alltid roligt att se vintersporten.
I dag har jag lagat korvstroganof. Det brukade jag laga när Jocke var hos oss när han var liten.
Men när han börjat skolan tyckte han att det var godare i skolan, men han hade också en förklaring varför deet var så. Dom var s som möjligtpecialister och jag var bara farmor. Han har varit
så snäll med farmor och är det fortfarande.
Det har varit solsken hela dagen, men jag har tittat på den pampiga avslutningen på O.S.
så jag har inte kommit ut. Synd!
Man behöveer nog vara ute så mycket som möjligt medan lite av sommaren finns kvar.

lördag 23 augusti 2008

Lång dag

Det har varit en lång dag. Jag har inte orkat åstadskommit varken det ena eller det andra.

Jag kom att tänka på vilken skillnad det är att vara mamma än mormor. När man är mamma

då "är" man men när man är mormor då "finns " man. Det är en stor skillnad. Aktiviteten

är annorlunda. Tänk på det alla mammor. Tiden går så fort innan man vet ordet av är barnen
vuxna karlar och kvinnor, och kanske finns dom långt borta och det blir långt mellan besöken.
Småbarnsåldern är skön men jobbig.
Min mormor blev 100 år innan hon avled, men jag kände nästan inte henne. Det var inte så stora avstånd, men det fanns inte så många kommunikationer som nu och bussarna gick med
gengas. Jag kommer ihåg att min mamma och jag gick flera mil genom skogen för att hälsa
på henne.Och det enda jag minns var att hon satt och läste i bibeln, tror jag det var.
Hon hade gått igenom en stor sorg.Hennes son hade drunknat i älven och hemmet hade
brunnit upp.
Vi hade ju inte träffats så ofta så jag var blyg. Och på den tiden skulle man sitta på en stol
och vara tyst när vuxna pratade.Så var det nog överallt.Men vi var ju van vid det.
Nu böar solen sjunka i väster, så då är den här långa dagen slut.
I morgon blir det en likadan. Jag får se vad jag kan hitta på.

fredag 22 augusti 2008

Äntligen en solig dag.

I dag är det äntligen en solig dag. Men höstens ankomst känns i luften. Men det är rätt så
varmt. I dag har Jocke varit här och hjälpt oss klippa gräsmattorna. Det har nog varit jobbigt
för gräset har växt så mycket i regnandet. Jocke är så duktig att använda motorredskap så
det går som en dans. Det brukade min bror Helge säga, att bara man börjar går det som en
dans, med de olika sysselsättningarna fastän han var 80 år.
Det är roligt när gammalt folk får vara friska till slutet kommer. Men sorgligt är det ändå
när den dagen kommer.
Mattias kom och hälsade på, så hej då för den här gången.

torsdag 21 augusti 2008

Mitt sommarlov 1939

Jag deppar i dag så jag måste komma ihåg det bästa jag visste från min barndoma lyckliga sommrar.
På den tiden gick korna på bete i skogen från morgon till kväll. På kvällen kom dom hem själva och ville bli mjölkade, men på morgonen brukade faster Kristina följa med dem bort till stor-
myra. Det var den promenaden som var det jag visste. Jag fick följa med alla morgnar.
Dom lockade dem med en blandning av mjöl och salt. Jag fick en egen burk med mjölblandning,
och jag glömmer inte när korna "buttade "på mig och ville ha.Deras sträva tunga när dom slickade i sig mjölet. Det var så roligt när man fick känna sig stor som faster Kristina.
Det var en av korna som absolut inte ville gå till skogen. Hon fick vara hemma och beta
på ställen nära bostadshuset, Hon hade fått namnet "gårdsjadden" och hon blev mitt sköte-
barn. Vi tampades ofta i olika sammanhang.Henne glömmer jag aldrig. Hon var snäll med mig
Jag var ju bara liten, men ibland tog hon överhanden, men jag klarade mig för det mesta.
Djur förstår nog mer än vad man tror om man kommer dem nära.
Till nutiden.
I går fyllde Klara 10 år. Det är hennes föräldrr som tagit över stugan i "berget" där jag
växte upp. Det är bra att det är nån som är där och grejar lite.Jag tänkte vi skulle fara
dit och titta hur det ser ut nuförtiden, men min hälsa har inte medgett någon resa.
Hoppas det blir nästa sommar.

onsdag 20 augusti 2008

Det har varit dåligt väder så jag har deppat i fåtöljen.Svenskarna har misslyckats på O.S.
så det har inte förbättrat humöret.
Men jag kommer ihåg från föräldrahemmet när jag var barn att vi gjorde hoppbacke på
vintern och barn samt även vuxna kom för att titta när de som vågade hoppa tävlade.
Det var fest då i berget. Vårt hus låg på en berg skant så det var naturlig backe nedanför
att hoppa i . Min bror Henry var mycket intresserad av idrott, och han klippte ut referat
om Selånger när han vann tävlingar i Hallstabacken.
Han gick bort i fjol, det gjorde också min äldsta bror. Det blev samma vecka så sorgen blev
stor.

Vi brukade prata i telefon min broder Henry som bodde i Söderhamn, så det blev tomt
när han avled. Hilda, den äldre broderns ,fru vi pratar varje vecka och det är roligt med
kontakt från hembygden.
I dag är jag inte på skrivhumör, men jag hoppas att det blir bättre till en annan dag.

Fulvädersdag,hemma.

lördag 16 augusti 2008

En lördag i augusti

En lördag i augusti sitter jag som vanligt vid köksbordet och funderar vad mina barn
sysslar med när de är så osynliga. Men jag vet att de har mycket jobb och det är ju bra att det
finns arbete för alla. Gunilla ringde igår och berättade att hon varit ute i skogen och
plockat hallon. En älg stod och tittade på henne, men när hon började gå därifrån fick
hon sällskap av älgen. Då blev hon rädd och började springa, men älgen följde efter, men
hon kom till bilen i tryggt förvar och kunde åka hemoch vila sig lite.Mn hon hade inte blivi t
skrämd utan skulle iväg och fortsätta plockandet. Hon tycker det är så skönt och vilsamt
i skogen.Det är ju gott med skogshallon, föresten med alla skogsbär.
I min barndom plockade vi mycket bär.
Nin mammaoch jag plockade lingon och sålde och köpte mig en cykel. Vi gick till skogen
när mamma kom hem från jobbetoch jag slutat skolan och plockade lingon. Det fanns mycket lingon det året. Men dom skullle rensas också. Och det var kämpigt. Men det blev nog mest mammas lott. Kvällarna var långa.Vi var bland de lyckligt lottade som hade elektriskt lyse
och det var bra både för läsning och arbete.
Solen skiner idag, men det känns att hösten är på väg.Det är inte så många grader varmt.
Hugaligen ! vad det är gruvsamt att tänka på vintern.

fredag 15 augusti 2008

Getskötsel med faster Sara

Min snälla faster Sara hade getter som blev mi tt roliga sällskap emellanåt'
De var i skogen på sommrarna och kom hem på kvällarna för att mjölkas.
Uppe i skogskanten fanns ett gethus dit jag brukade gå när de var där och mjölkade getterna.
Jag var ungefär 6 år när jag fick tillåtelse att vara där. Det var det roligaste jag visste
Men det fanns en sak som jag inte gillade. Jag måste dricka lite getmjölk som faster hade
i en skopa för det räknades som mycket stärkande mot TBC: som härjade i bygderna.
En dag frågade faster mig om jag ville följa med till hennes dotter som bodde i Åsberget.
Vi skulle ha med oss en get som hon skulle få.
Vi gjorde oss i ordning , som skulle ske dagen efter. Vi måste gå genom hela
byn. Tänk er en tant och en liten flicka på en byväg ledande en get. Det gick väldigt bra.
Jag var så stolt för min roll som "getledare". Men när vi kom till Åsmon skulle faster gå
till Konsum med "getsovel" som hon skulle sälja och jag skulle gå en genväg enom en skogs
dunge md geten. Men när geten inte fick följa med faster lade hon sig ner påmarken
och vägrade att gå.Jag drog och drog men det hjälpte inte. Då satte jag mig ner bredvid
geten och grät. Det var precis som geten förstod att jag var ledsen för hennes skull så
den klev upp och vi kunde forsätta.
Vi kom fram till Åsberget så småningom .
Då fick jag hembakta bullar och mjölk som var det bästa jag visste.

torsdag 14 augusti 2008

moflotankar

I dag har tankarna från min barndom varit positiva och vilken lycklig barndom jag hade
trots mammas kamp för överlevnaden och kriget som gjorde begränsningar när det gällde
mat och kläder. Vi saknade ingenting för det var sådan sammanhållning mellan släkten och
trygghetskänslan fanns hela tiden för jag var välkommen hos mina fastrar när mamma var
borta och jobbade. Vi försökte att få våra ransoneringskort att räcka. Jag kommer ihåg när
vi skulle gå till kristidsnämnden och hämta ransoneringskort. Det var inte så mycket som var
ransonerat från början, men kriget tog ju aldrig slut så de blev mer och mer. 1939-1945 var
en lång tid. Mest saknade mamma att kaffet inte räckte till vi fick späda på med cikoria och
doska frank hette de vist. De var gjorda av säd som rostats och kallades kaffesurogat. Det
satte en viss prägel på uppväxten och när jag ser TV och länder i krig kommer tankarna från
den tid vi ängslades för att komma med i kriget.
Oron var ju stor med krig så nära våra gränser.
Jag brukar minnas när de finska krigsbarnen frick komma till Sverrige. Det var krig i Finland
och jag tyckte så synd om dessa barn som måste lämna sina föräldrar för att vuxet folk
var dumma.
Nog är det onödigt att ställa till det för folket så barn kommer i kläm. En flicka som kom till
byn hetta Liisa och var bara 4 år. Hon var fin som en docka.
Ja, nog med krig för den här gången. Jag har sett O.S. och Frölander lyckades inte så bra
i simningen. Han kom inte till finalen, men han har ju OS-medalj tidigare så det får väl räcka
med det.
I dag är det Katarinas födelsedag. Jag har flera barnbarn som fyller år inom 1 månad så jag
får skärpa mig så jag kommer ihåg att säga grattis. Man är förvånad över att minnet blir
kortare och kortare med åren.

onsdag 13 augusti 2008

En fulvädersdag

I dag har det varit skyfall mest hela dagen.
Jag har tänkt på den där dikten " Porträtterne" eller vad det var av Anna Maria Länngren
där det var en tant som hade ett ben som spådde väder. Nu vet jag hur det är " huga " vad
värk jag haft i benet.
I övrigt har Sverige fått en silvermedalj till i O.S., i cykling nu också och det är ju roligt
när svenskarna lyckas efter all möda de lagt ner.
Jag kan inte förstå hur de orkar.
Man har nog inte förstått hur många människor det finns på jorden innan man hade
TV. Och tänk alla länder som är med och tävlar. Och alla som finns runtomkring och
jobbar, de är duktiga.

tisdag 12 augusti 2008

Blåbärskräm och björnar

I dag tog jag fram den sista burken blåbär sedan i fjol, och kom att tänka på att i år är det
nog ingen som törs ge sig ut i skogen och plocka bär, för björnar har setts på vårat bär-
ställe. I min barndom för 70 år sedan fanns inga björnar och nästan ingen älg heller.
Och det var ju bra för behovet av bär var stort för under krigsåren fanns ingen frukt
från sydliga länder. Jag minns när mamma skulle göra lite festligare gjorde hon blåbärskräm
och vispade grädde och bredde över krämen i karotten. Krämkarotten var en avlång " spillkum"
kallades den på vårt språk på den tiden, och i den skulle alltid krämen vara.
Jag har en sådan kvar, men den börjar se sliten ut. Den blir använd emellanåt sedan jag blev
pensionär,
Man blir lite ledsen när mörkret kommer på kvällen och upptäcker att det blir mörkt tidigarre
och tidigare, vilket betyder att sommaren är snart slut. Men man får tröst sig med att nästa
sommar kommer närmare.

måndag 11 augusti 2008

Besök av Christer

Det är så roligt när någon av mina barn eller barnbarn kommer på besök. I går kom Christer
och Mattias. Christer hade kommit hem från besök hos Vera i Ryssland och på onsdag eller om
det var torsdag skulle Vera komma till Christer.Christer såg så glad ut. Mattias var också glad
inför sin början på skolan i Härnösand.En farmor gläder sig också när barnen och barnbarnen
tycks trivas md livet.
Själv sitter jag mest ute på norr och tittar på trafiken och förundras över vad alla långtradare
har i lasten och vart de är på väg. Många åker nog till Norge den här vägen ( E 14 alltså).
I går försökte jag ringa till Hilda i Näsåker, men hon svarade inte så jag får försöka i dag igen.
I dag ska vi äta älgstek igen. Det är nyttig mat så länge vi har något kvar av älgköttet ska vi
äta om vi orkar laga.

fredag 8 augusti 2008

O.S. och älgstek

I
dag har jag inte tänkt på min barndom, som jag brukar varje dag. Det har varit T.V och
OS i Kina och det är roligt att se även om man är pensionär.
Jag blev så inspererad att jag satte igång och gjorde älgstek och då gjorde jag Ingvar så glad.
Ingvar är min sambo sedan 15 år efter att min make Tage avlidit 1982. vi bor i Fränsta,
men jag är född i Moflo i Ådalsliden där jag växt upp sedan 1930 tillsammans med min mamma
och mina 3 syskon. Min far avled 1934 varefter min mamma klarade av att försörja 4 barn.
Duktigt gjort av min lilla mor.Jag ska återkomma till mina snälla fastrar Sara och Kristina
en annan gång

torsdag 7 augusti 2008

Jag är mormor och farmor + lite till

Hej alla mina nära och kära !


Jag har nu hittat på nånting som jag hoppas ska hålla mig lite yngre i huvudet.

Hoppet är väl inte stort i min ålder, men det kan vara roligt att skriva tankar som dyker upp . 

Jag kommer ihåg så mycket från min barndom.Min kära lilla mamma som blev änka med 4 minderåriga barn, och dessutom krig runt om i Europa. Våra grannländer Norge, Finland och Danmark kom med i kriget (fortsättning följer).

tisdag 5 augusti 2008

test

test test

En mormor kan också

Min mormor är inte bara mormor, hon är även farmor och har förstås varit ung en gång i tiden.

På den här bloggen kommer hon att skriva om minnen och händelser från förr och nu.