Gammel-mormor kanske också kan spela trummor.

Jag har hört att Frank spelar trummor.
Jag har också hört vem som rår om Frank. Gammel-mormor vill också vara med på ett hörn.
Nu har jag läst ut boken " Vägen "Den var ju väldigt tragisk, men den var skriven i sådan mjuk stil så man blev inte så deppad när man läste, fastän visst var det tragiskt.Det kan nog inte bli så i vårt vackra Sverige, att en sådan stor del brinner.
Jag blev lite lessen när jag hörde i TV att dom tänker sänka pensionerna. Dom är ju redan så låga i förhållande till lönerna så jag undrar vad dom tänker att vi gamla ska leva på.
Vi köpte färdigkokt skinka, en stor. Den var nästan rå innuti. Värre skinka har vi aldrig haft. Leverantörerna får nog skärpa sig om det ska vara lönt att köpa färdigt.
Vi får nog steka den som fläsk.
Lena och Martin har vari hit idag.Det var så länge sedan jag såg Martin, så det var mycket roligt besök. Lena var bråttom som vanligt. Jag glömde att Anders fyllde år igår, men det har blivit så många så det är inte lätt att komma ihåg alla. På lördag ska Ingvar och familjen Öhlén åka till Frösön och gratulera Ingvars syster Edit. Jag blir hemma för jag har inte känt mig frisk på sistone.Det är jobbigt att fara bort när man är så hängig, lång åkväg är det och dagen blir lång. Ingvar säger ifrån sig uppvaktningen på hans 80-årsdag. Vi får se hur vi är till sommaren, kanske vi kan göra nånting då.
Det är roligt att se kort från julfirandet.
Det är synd att man inte kan vara med mera, men åldern tar ut sin rätt.
Det blir nog roligt för Ingvar att träffa hela släkten. Hoppas att det blir någorlunda väder, ej för kallt eller halt.
GOTT NYTT ÅR !

Nu är julen snart slut.

Nu är det bara idag, sen börjar mellandagarna."Nu är glada julen slut,slut,slut julegranen bäres ut,ut,ut, men till nästa år igen, kommer den vår gamle vän,det har den lovat.
Det var trevligt hos Gunilla på julaftonen, och Alva och Vilgot var härliga små.
Jag har börjat läsa böckerna, men jag somnade ifrån, även fastän det var mycket spännande.Den var lättläst om pappan och pojken, men mycket tragiskt.
I kväll blir det nog sent med sömnen. Det bästa jag vet är att läsa. Jag har ju fått reparation av ögat så nu ser jag igen.
Ha en bra fortsättningen på julen !

Dan före dopparedan.

Nu har de av mina barn och barnbarn hört av sig eller varit hit. Det känns som julen är slut, men vi ska till Gunilla på julafton. Där träffar vi förhoppningsvis Alva och Vilgot.
Jag vill med nedanstående dikt önska alla vänner God jul !Dikten av M Johagen.

Jularna förr var det bråttom i stugan,Fejas det skulle till dopparedan
Ansvaret vilade främst ju på frugan, Far gick till skogen och hämta en gran.

Barnen de tyckte att tiden gick sakta, frågade Mor kommer julen ej snart?
Förr hade många en julgris att slakta, Nu går de flesta till Domus, så klart

Lutfisken lutar man själv inte heller, ja även julgröt, nu färdigköptfinns
Borta är färggranna julkarameller,, ysta och baka man snart inte minns.

Allting förändras, så och våra seder, Dock barnaglädjen är ännu sig lik
Snön kommer också som förut och breder Täcket sitt för fattig och rik

Allt som var förr kan väl ej komma åter, men låt oss stilla oss någon minut !
Så vi kan höra ett spädbarn som gråter, Innan vi kastar vårt juleträd ut

God jul !

Knäckigt värre.

Nu är knäcken och kolan färdig och väntar på "mumsare". Hoppas det kommer några barn som tycker om godis.
Till veckan ska jag försöka få till lite hemlagad mat.Sill och rödbetssallad är ett måste och det tar ju inte så mycket ork.Skinkan får bli färdigköpt.Vi får se hur det blir med saker och ting. Det blir nog en jul utan att man stökar så mycket, nu när barnen är vuxna och har egna familjer.
Julen är ju mest för barnen, och några vilodagar för dom som arbetar.
Jag kommer ihåg min barndoms jul. Mitt första minne var jultomten. Det var moster Ester som kom och var tomte.Jag blev så rädd, så mamma fick rusa på moster och rycka av henne tomtemasken.
Det var inga vackra tomtemasker på den tiden. Vi gjorde dem själva och de skulle inte vara vackra. De kallades " skråpuckar" på vårt språk. Jag vet inte var namnet kommit ifrån, och om det funnits någon annanstansi bygderna omkring.Det var enkelt men det vi gjorde var högtidligt och glädjande.
Jag återkommer med julfirande längre fram.
Ha en bra förberedelsetid inför julen.

Jag tror aldrig snöandet tar slut.

Jag tror aldrig att snöandet tar slut, Jag ska be Ingvar ta ut sparken till mig, det är nog bättre på snö än rulatorn.Ni kan inte tro vad jag längtar efter att kunna gå som vanligt, men jag får nog nöja mig som det är.Är man snart 80 år så är man, fastän det känns konstigt att tänka att man blivit så gammal.Det har gått så fort.
I TV pratas bara kriser. I USA vet dom nog varken ut eller in hur problemen ska lösas. Hoppas att det inte blir en svår arbetslöshet hos oss utan att våra ungdomar får en bra framtid.Arbete måste alla ha om det ska bli trivsel för familjer .
Det var bra att den utländska flickan som försvann från boendet kommit till rätta.
Det är så många som mördas, så det känns skönt att någon kommit tillrätta med livet i behåll.
Det blir spännande att se hur det går för Johan-mördaren
om han är oskyldig till alla mord han blivit dömd för. Då är det grymt att det inte kommit fram tidigare. Det är synd om människor som inte kan försvara sig i olika situationer.Jag kände en gång för länge sedan en farbror som blev tagen för ett brott som han inte var skyldig till. På alla frågor han fick sa han: Det stämmer alldeles presis det. Men det klarades upp. Dom förstod att det var fel.

Nu står kaffe serverat bredvid mig. Ha det bra i snövädret!

Jättemycket snö.

När man tittar ut ä det så mycket snö, att man aldrig minns så mycket före jul på länge.Det är nästan kusligt, det hänger så mycket i träden. Jag såg i tidningen att de använt en helikopter,för att blåsa ur träden närmast el-ledningar så att träden inte ska ramla på ledningen utav snötyngden. Alla tycker det är så vackert.Att se på är det ju julstämning, men för dom som arbetar utomhus är det nog besvärligt.
I dag är det Nobell-dagen och då skulle min bror i Söderhamn ha fyllt år.Det är tomt när dom avlidit, men livet fortsätter.Det finns ju en yngre generation kvar. Hoppas det inte blir så halt på vägarna.
Nu ska
christer och Mattias snart åka till Vera i Ryssland. Jag hoppas det går bra.Jag kan nog inte komma ut och köpa julklappar utan det får bli julkort till vännerna och en slant till dom mindre barnen och barnbarnen.Det känns inte lika högtidligt med julen nu som när man var ung.Då var det roligt med alla förberedelser. Nu orkar man ingenting. Man får vara nöjd med att vara hemma från sjukhuset.Oron av att bli långvarigt sjuk sitter i. Men man får följa Hildas råd:Ta en dag i taget.
Nu är det mörkt ute fastän klockan är bara tre. Jag kommer inte ihåg när det vänder
Men än dröjer det nog ett bra tag. Jag minns januari som en lång månad. I februari brukar solen värma lite om dagarna.
Jag hoppas att "tjejen "med huvudvärken blir bra till jul. Det är väl förkylningen som "svitrar".
Det är synd om Helges Birgit som brytit benet igen. Huga ligen ! Det är långsamt att vara ofärdig, det vet ju jag, men du får rätta dig efter mamma: Ta en dag i taget!Du är ju ung så läkningen går snabbt.
Ha en skön dag alla i vårt Vinterland.

Julförberedelser.

I dag syns förändring i vårt kök. Arbetsmaskinen Gunilla har varit här. Det syns lite här och där. Jag ville inte stiga upp i morse det var så fint i sängen.Det syns även i frysen.Tur att man har barn.
Lena är på Cap Verdi öarna på semester, men hon hade bokat tid så jag var i Stöde på diabeteskontroll. Det var glädjande för både blodtryck och blodsockret var bättre än sist.
Katarina har meddelat att hon kommer och hjälper oss med julgranen. Dom kommer på snabbvisit den 20 dec.
Det är roligt med kommentarer som jag fått från när och fjärran. Ända från Skåneland.
Tack kära vänner, kända och okända.
God fortsättning på dagen.

Julförberedelser.

Jag undrar var Frank tagit vägen.

Det var så länge sedan jag hittat någon blogg från Frank och KATTIS ? jAG OROAR MIG FÖR OM nI ÄR SJUKA.? jAG HAR VARIT vissen i snövädret. Det blir rematism i gamla när vädret är dåligt. Jag skriver så dåligt, men det beror på kvaliten för tillfället.
Grattis Bodil och Daniel! Jag håller tummarna fö att det ska gå bra.
Ha en bra julförberedelsetid.
Kram.

Fall julesnö.

I daq har det verkligen snöat. Nu är det julstämning, så det klarar sig över jul.Nu börjar väl skoteråkarna sitt lyckliga liv. Om jag inte minns fe l blev det ing en snö i fjol förrän efter jul. I varje fall så räckte det inte för skoteråkning.Hoppas att det inte blir halt. Det är så tråkigt för alla som har något handikapp. Som gammeldommen t.ex. Jag såg på T.V. att det nog regnar i Stockholm. Det är nog synd för Frank och Kattis som tycker om snö och julstämning.Jag väntar så att Christer ochMattias ska komma till mig. Jag måste få säga God Jul ! till dem innan de åker till Vera. Det blir nog roligt för Mattias att komma ut lite. Det har väl inte blivit så mycket av den varan tidigare.
Jag vet inte hur det blir för oss i jul, men vi är ju vana att vara hemma. Vi har ju varit borta i flera jular nu så om det blir en hemma är ingen skada skedd.
Jag såg ett intressant program i TV i dag. Det handla de om Greta Garbos liv, och hon har ju varit väldigt osynlig de sista 30 åren i livet Hon blev illa behandlad av den italienska pressen när dom försökte få utlänningar ur landet efter en filminspelning.
God fortsättning på julförberedelserna och ha en god fortsättning på adventen.
Hej svejs !

God köttsoppa

Tack Gunilla för god mat. Kakorna tänker jag spara till jul. Vi har inte varit i kondision att sätta upp gran och ljusstakar än. Gran blir det nog inte. Det har blivit så mycket snö. Vi klarar oss om vi tar in ljusstakarna.
Ha en ljus och bra adventtid alla.

Min far- en ståtlig karl

Det här är min pappa Verner Lidström, född 2/11 1896 Forsmo, Ramsele. Bilden kommer från SVAR Riksarkivets hemsida.

Kallelse till doktorn.

Jag har fått kallelse till diabeteskontroll till Stöde. Det är bra att dom tittar till gammelfolket emellanåt. Jag gruvar mig jämnt för alla besök, hur lite det än är, Jag har varit för mycket på läkarbesök på sista tiden.

Solen skiner i dag, men jag vet inte vad jag ska göra. Jag ska dricka lite kaffe, sedan ska jag betala lite räkningar.
Det är roligt när man får läsa positiva saker i tidningen om barnbarnen.Jag såg att
Anders stod som toppensnygg idrottskille. Grattis!
Nu bjuder Ingvar på fika. Det ska bli gott.
Ha en bra dag alla.

Mycket fult väder idag.

Tätt snöande i dag. Det känns lugnt och tyst när snön kommit. Trafiken från vägen hörs mindre när snön lagt sig som ett täcke på marken.Hoppas det inte blir halt. Det blir oroligt både för vi som går och trafikanterna. Jag tänker på mina barn och barn-barn som är ute i vintermörkret. Och hoppas att Kattis som är i värsta trafiken tar det lugnt.Att det inte blir så mycket snö och halka i Stockholm.Jag kan inte skriva idag, jag är så störd av "lapphandskarna" som faller. Det har varit konstig höst. Varannan dag har det regnat, och nu börjar snöandet likadant.Hoppas ni klarar er i vinter och att" kälkarna fram och skidorna på" blir ett användande som roar både stora som små, och att det fungerar i trafiken.
I dag är det 1 månad kvar till julafton. Birgit från Östersund ringde och bjöd oss fara upp och gratulera hennes mor Edit den 3 januari. Familjen Öhlen ska väl fara hoppas jag så vi får åka med någon av dom, om hälsan står oss bi.

Slut för idag !

Nu har nog den riktiga vintern kommit.

Det är skönt att det blivit vitt ute, då är det ljusare inne också. I morse var det 16 grader kallt, men det är så varmt och skönt inne. Jag är så glad att jag har pension så jag får stanna hemma som jag vill.Det är ovant när kylan kommer.Jag såg i Kattis blogg att Gunilla var i Stockholm. Det är nog bra för både Gunilla och Kattis att dom får träffas. Gunilla för att hon får komma ut och Kattis för sällskapet.Jag såg när dom reste en belysningsstolpe uppe vid vägen. Det är stor skillnad på hur arbetet går till mot när vi hade el-firma. Förr var det nog farligare att hålla på med elen. Tur att det gick bra för de mina.Jag kommer ihåg när dom var i Ljungaverk och lade elkablar på taket på största huset där och prästen kom in.Då hann många tankar komma innan jag förstod att han kommit förbi och bara skulle hälsa på. Jag blev så rädd, fastän jag höll på att baka glömde jag bjuda honom på kaffe.Det var ju synd.
Jag försökte ringa Christer idag, men han svarade inte, så jag ringde Erik och frågade efter Jocke. Han var på väg till oss, men han nådde inte ända fram, han blev kvar på vägen hos en kompis.
Nu är det kolsvart ute. Det är verkligen trist när mörkret är så tätt. Men ju fortare blir det vår.
Kram till alla! Hoppas det blir en mild vinter.

I går kom Lena på besök.

Det var roligt i går. Då kom Lena på besök och stannade en rätt lång stund, efter hennes tycke. Hon har ju jämt så bråttom. Hon berättade att Anders köpt ny lägenhet och att vi skulle fara dit när han blev färdig. Det blir kul, hoppas jag orkar.
I dag påverkas jag av det låga lufttrycket så jag orkar ingenting.
Elisabet följde med Ingvar till Ånge för att besiktiga bilen.
Hoppas Kattis kommer till Stöde snart. Då vet jag att jag får besök. Jag hoppas att Linda och Anna kommer och hälsar på sin farmor.Jag längtar.Det är så tomt och mörkt när det är vinter.Det var roligt när Linda bodde i Fränsta. Jag ser dom framför mig när dom gick hem upp för allen. Det var tripp, trapp, trull och i vagnen var lilla tusselull.Vilka härliga tider.
Nu ska jag titta om det finns nånting sevärt på TV.
Hej, svejs, ha det bra alla.

Halka och elände.

Det är synd att det ska bli så halt på vintern nuförtiden. Jag ser räddningstjänsten håller på med nånting uppe vid vägen. Det verkar som en förändring i vädret. Jag minns inte att det var halt jämt förr, men då var det nog kallare och snöigare. Johanna såg så mysig ut i vinterkläder och pulka. Synd att Frank inte har snö så han också fick vintersporta lite.
Hur mina övriga barnbarns barn har det vet jag ingenting om. TYVÄRR !
Ingvar blev dålig i går kväll, så jag ringde till hans dotter Elisabet som kom och tittade till oss lite.Han har sovit mest hela dagen. Det blir bedrövligt om han blir sjuk.Det är svårt att bli gammal, även om man är någorlunda frisk. När jag skriver bedrövligt, kommer jag ihåg Christer när han var liten, om det var nånting som krånglade för mig kom han till mig och sa: Äre drövligt mamma. Det var en stor tröst i bedrövelsen. Bra att Kattis tänker ta med sig boken till mig. Det finns så myckcet litteratur, så man vet inte vad allt är. Bra att veta att någon läst tidigare. Då vet man ju att det är läsvärt.
Ha det bra alla mina söta sockertoppar stora som små !

Tittat på bilder av mor o far m.m.

Det var verkligen roligt att titta på bilder från Norrmoflo. Tack för tipset Britt-Inger. Jag hade inte sett bilderna på far och mor tidigare och alla gubbar och käringar från byn som jag känt.
Far var verkligen en snygging. Synd att han fick så kort livstid. Jag minns han inte.
Jag kommer ihåg när jag varit hos moster Ester, och mamma varit på sanatoriet i Sundsvall och kom hem och talade om att pappa var död. Då var jag 4 år. Jag fick mjölkchoklad i sängen av moster och naturligtvis tömde jag ut i sängen. Hela koppen.
Å vad jag skämdes.
Nu har jag tittat hela morgonen, så nu ska jag fika lite och sedan sortera medicinerna i kasetten. Det är det värsta jag vet. Apoteket byter, så det blir nya namn hela tiden. Man ska ju ha dom billigaste.
Ha det bra mina kära vänner !

Jag vet inte varför jag inte är glad.

Det är så bra med att ha pension och bara hämta pengar på banken, men det blir nog för monotont att inte känna att man tjänat dom genom arbete, som man gjort hela livet. Och att det är detsamma vad man gjort så är summan densamma.Jag tycker at t det arbete jag hade före pensionen var det som passade mig och som jag tyckte var ett intressant jobb, med lagom mycke människo-kontakt. Roligt att jag hört att Anders trivs med det nya jobbet, för det gjorde jag också.Det är tillräckligt svårt för att man ska känna sig nyttig.
Det verkade vara en bra bok som Kattis berättade om i sin blogg. Jag skulle behöva något som fängslar och som är lättläst. Jag får huvudvärk av att titta på TV, och det är så bra med läsning, man kan lägga undan boken när man blir trött. Jag trivs bättre med att läsa än lyssna på hörböcker för rätt vad det är glömmer jag att lyssna
och då måste jag göra om.Det kanske är en vana. Men så länge jag ser ska jag läsa.
Mina barns farfar John berättade att när dom skaffat radio sa hans mamma , att det var så fin dragspelsmusik i radion så hon hade stängt av och sparat den tills han skulle komma hem. Ja det är otroligt hur tiderna förändrats under vår livstid.Man funderar ibland vart det
kommer att bära hän i framtiden. Ibland brukar jag bli lessen när jag tänker på att jag inte får vara med. Jag är så nyfiken av mig.
Nu börjar det bli skymning den här dagen också.
Skrivningen har skingrat ensamheten lite, men det vore nog roligare om jag kunde träffa någon av Er. Ha en bra fortsättning på dagen.

Första snön

Ja, nu är det vinter på riktigt. Den första snön har kommit.Det är vitt på marken och en tjock dimma har lagt sig över nejden.Vi börjar nu fundera över adventsgranar.
Det har alltid varit ett bekymmer, fastän skogen är full.
Det var roligt att läsa och se kort på Johanna när hon åkte pulka och Frank när han var på dop, men han såg så högtidlig och allvarsam ut.
Jag hoppas att jag åstadkommit en kamera före jul, så jag kan få in lite bilder. Det är härligt om man kan få in lite som blir kvar att titta på om jag inte får förmåga att skriva så länge till.
Det ser verkligen dimmigt och kymigt ut i dag. Jag såg på TV från rymden i går och det påverkade mig starkt.Det är nog konstigt med alla planeter som svävar runt oss. Om något stort "elände" skulle krocka med oss är vi inte mycket värda.Konstigt att vi klarat oss som vi gjort.Vi får tänka på Pandoras ask. Hoppet fanns ju alltid kvar.
Att någon vill fara till Mars tycker jag är konstigt. Planer finns ju på en resa, så dom måste ju tro att det finns resenärer. Huga ligen !
Se det snöar, se det snöar, det är väl roligt Hurra! Nu är det vinter, nu är det vinter som vi har väntat hurra! Kälkarna fram och skidorna på Hej vad det ska gå.
Jag har glömt bort vintervisan som vi sjöng i skolan, men det blir ju vinter ändå.
Och sen blir det vår och naturen är tvättad och fin i vårt vackra vinterland.
Nu har Ingvar varit ute och eldat. Det är ju jobbigt med eldning när det är vinter.
Det har inte snöat så mycket så det blir skottning, men det är köldgrader så snön som kommit blir nog kvar.
Kram till Er alla.

Hej, hopp mina söta sockertoppar.

Det är vackra barnbarn och barnbarnsbarn jag ser på kort. Synd att inte Linda och Anna kan åstadkomma några kort och skrift så jag får se hur dom mår, lite då och då nu när jag inte har förmåga att vara ute i halkan och kylan.Jag ska skicka present till Robin till födelsedagen. Jag ska försöka komma ihåg dom som är barn ett tag till. Vuxna tanter och farbröder får klara sig utan present. Det får bli bara på jämna dagar. Ni är inte bortglömda.
Jag ska försöka skicka efter en julklapp till mig själv i en katalog som Katarina fixat till mig. Det var fina större storlekar där.
Jag fick nånting fint från Lena, men jag skulle ha nånting nytt att ha till.
Det är motigt med kläder när man har sådan övervikt, att man måste titta mer på storleken än utseendet.Men alla har väl nånting som dom inte är nöjda med hur smala och fina dom än är.
Jag har inte haft symaskinen framme på flera år, så jag vet inte om den fungerar. Den är så tung för mig att lyfta fram så jag har inte provat den.
Det är konstigt att tänka på hur pecklig jag blivit. När jag var 13 år jobbade jag hos moster Ester och bar stora sockerkartonger från packboden in till affären. Packboden var ute på gården.
Ja, hej då för den här gången!

Krångel,krångel.

Nu har dagen börjat med ett nedrans elende. Vi hade fått nytt simkort till mobilen,men jag hade inte bytt i morse. Då stod det att det inte fungerade. Nu har jag bytt simkort efter min förmåga, men det bara står att jag ska byta simkort. Så nu har jag tydligen ingen mobil förrän någon ungdom kommer och hjälper mig. Det är inte lätt att vara gammal utan att ha fått den där tekniska utbildningen som ungdommar fått. Men vi är inte lika beroende som unga av moderniteterna, men det är roligt om man kan.
I dag är det vitt a.v frost och den första känslan att det är vinter infinner sig. det är ju roligt om det blir lite snö innan det blir jul så blir det finare julstämning.
Jag känner mig som om det skulle vara bra med ett besök där det säljs lite julartiklar. Det är nånting som fattas mig. Jag blev så avundsjuk när jag läste Kattis blogg och såg att de börjat med julskyltning i Stockholm.När jag jobbade brukade vi få fara på utbildningen i november och då var hela Stockholm upplyst av julpynt. Då var det roligt.Vi brukade besöka NK för skojs skull.Nu sitter man i enfåtölj och väntar på återbesök på sjukhuset. Jag skulle ha blivit kallad för en månad sedan, men jag är nog bortglömd.Men det är väl brådska där också som överallt annars.
Det var längesen jag träffade Daniel och Bodil. Dom brukade komma emellanåt, men dom har ju flyttat närmare Stöde nu. Men jag brukar läsa Bodils och Katarinas blogg alla dagar. Det skulle vara roligt om v flera hade bloggar så jag kunde läsa.
Jag längtar efter Er alla. Det var så roligt att få lite kontakt med Helges barnen. Vi har ju jämnt bott så långt ifrån varandra, så man har nästan inte förstått att dom är vuxna kvinnor nu.Jag minns när vi var på festen i Näsåker när Lena och Birgit var med och Lena hade vunnit en Nalle som hon gav till Sten Nilsson. Jag blev nästan harmsen att hon gav bort den fina nallen som hon vunnit. Men Lena var lycklig av att ha fått träffa Sten Nilsson.
Ja tiden rullar iväg. Det är nog inte så roligt för dom som är kändisar som vi tror.Särskilt de som är kungliga.Jag tycker synd om Viktoria ibland. Hennes syskon tycks ju ha ett friare liv.Men de tycks ju klara av all uppståndelse, som är runtomkring. ,
Nu har det blivit mörkt ute medan jag skrivit, och det ska bli roligt när vi får ta fram adventsljusen, så blir det lite ljusare i fönstren , men än dröjer det någon vecka till. Kram till Er alla från gammeltanten.

Resterna som är kvar.

Det skulle kunna vara vilka rester som helst. Ofta blir all restmat uppäten, så jag måste nog försöka ta tillvara de rester som finns i min kropp och skriva Gratulationer till Danne, om han läser bloggen. GRATTIS!

Skönt för Kattis att få vila lite från Frank, även om det är tråkigt att vara ifrån varandra.
Kör försiktigt alla mina barn och barnbarn, för nu börjar det riktigt hala väglaget.Det har ju varit en lugn höst, med halka o dyligt hittills. Jag tror att vi haft bättre väder här uppe i Norrland än Stockholmarna.Där har det sett så regnigt ut på väderlekskartan.
Nu har Vera farit hem och Christer känner sig nog ensam igen. Vera måste ha haft långsamt och ensamt när alla jobbat.Och jag har ju inte dom språk-kunskaper som behövts för att göra mig förstådd.
Tur att hon kan köra bil.
Jag hoppas att någon kommer och hälsar på mig snart. Kramar från en gammelmor.

Prat om köp av kamera.

Jag har bestämt mig för att köpa en kamera. Det finns ju kameror som inte är så dyra, så jag får nog råd att köpa en, bara jag kan lära mig med tekniken. Men det lär ju vara enkelt att få in korten i datorn, så jag får väl försöka.
Nu har vi fått nytt till mobilen så vi ska byta kort. Hoppas det är på riktigt. Det finns ju så mycket skoj.
Jag glömde prata med Elisabet i går så hade hon kunnat förklara mera för mig än vad som stod i pappret.Det är bra att de finns omkring, som kan hjälpa oss genom allt nytt vi har måsta lärt oss genom alla levnadsåren.
Det känns motigt att skriva i dag. Jag längtar efter mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Om jag hade vingar flyge jag till Er.Men det är nog kallt det också, jag tycker fåglarna ser frysna ut.
Ingvar har följt med Jonas och tittat på björnskit som de sett i Granåsängarna. Hugaligen för björnar som finns i skogen, tur att de går i ide på vintern så folk törs leta adventsgran.
Nu börjar det mörkna och klockan är bara 3.

Det är farsdag i dag.

Mina barn är farsor och morsor, så i dag har dom firat utan mig.Det är ju roligt att veta att dom har det bra, men det är långsamt för mig att inte se dom. Men jag kommer ihåg att för 2 år sedan var jag i Umeå på sjukhuset på farsdag.Då for alla på salen hem och jag blev ensam kvar. Det var ju så långt hem.
Det är skönt att vara hemma, även om det är lite långsamt.Och att det gått bra hittills.
Elisabet ska komma till Ingvar senare. Det blir ju roligt det också.
Jag börjar känna mig så trött på dagarna,men det är väl höstmörkret som tar ut sin rätt. Jag har pratat med Hilda och det är alltid uppmuntrande. Hon är glaad och pigg trots åldern och benet som krånglar.Jag längtar till sommaren då ska jag dit, till vilket pris som helst.
Ha det bra alla som finns i vårt avlånga land och hoppas att pensionen räcker för de gamla.
Grattis ! alla farsor.

Det är grönt ute

Snart är det advent och det är alldeles grönt ute. Jag har tappat orken att skriva.Det är nog mörkret som gör det. Men jag känner att jag behöver träningen, för glömskan kommer smygande mer och mer. När jag tänker på vintern känns den oändligt lång. Men min svägerska Hilda i Näsåker brukade säga: Ta en dag i taget. Det är nog det bästa om man kan göra så.Innan man vet ordet av lyser grönskan i träden. Då är det vår ! Hipp, hopp, hurra !
Jag pratade nyss med Lena, och där var Eriks familj och fikade. Det är så roligt när mina barn umgås. Dessutom sa hon att Jens varit i Stockholm och simmat och att Magnus och Frank varit och tittat. Kul att Jens är så duktig att simma. Vi träffas inte lika mycket nu sedan jag slutat köra bil. Det blir mest när jag behöver hjälp av Lena med sjukdommarna. Fy ! för gammeldommen. Hur ska man lyckas se positivt på livet när den ena krämpan avlöser den andra ?
Jag får göra efter Hildas råd. Ta en dag i taget !
Nu är det redan mörkt och klockan är bara halv fyra.

U.S.A.har valt ny president.

Det blev ny president i Amerika. Det blev glädje för det blev den dom flesta ville ha.Abama. Mewn hur ska han bära sig åt att få ordning på alla krav som finns.I detta stora land. De går nog åt ett oändligt arbete om han ska lyckas. Vi får hålla tummarna för att han ska lyckas få ordning och reda.Så dom flesta blir nöjda.
I dag har Birgit och Karl-Gustav varit till oss och hatt med sig blommor i långa banor. Det är vackert med blommor.
Hösten är mörk, så det är ljuvligt m ed lite blommor. Och nför man då tända ett ljus därtill då blir det mysigt.
Jag har blivit trött så lag vill lägga mig.
Godnatt!

I veckotidningarnas värld.

I dag har Lissie varit hos mig och vi har bytt veckotidningar. Nu blir det läsa av långt inpå natten, det är roligt att läsa. Vi sitter ooch pratar en halv dag om gamla minnen när vi jobbade.
Vid hårklippningen fick jag höra att hon som klippte mig och Katarina hade varit på samma dop. det är roligt att höra om mina barnbarn.
När jag var barn hade vi endast en veckotidning. Med den följde klippdockor/ Det var Hagaprinsessorna/. Vi ritade kläder till dem och lekte, Marianne och jag. Nu är Marianne död och det känns tungt att tänka på. Vi skulle träffas, men vi hann inte.
Sådant är livet, ena dagen finns vi nästa dag kanske inte.
Ha det bra !

Fin i håret.

Nu har jag äntligen klippt bort mitt långa hår. Synd att jag inte kan med kameran på datorn så kunde Ni se vad snygg jag är. Fint klippt blev jag.
Tack på förhand Gunilla för att Du tänker hjälpa mig med gardinerna. Det är ju inte bråttom med det, huvudsaken att det blir före jul.Det är liksom roligt om det blir lite ombyte runt en, när man är hemma så mycket.
I morgon ska Lissie komma till mig och byta tidningar. Då får hon se hur snygg jag är i håret Det blir roligt att visa henne. Det är mer än ett år sedan jag tappade håret för cellgiftbehandlingen, och jag har inte klippt mig förrän nu, så det är
lite fest över det.HURRA!
Appropå fest, så är vi bjudna till Edit på Frösön på trettondagshelgen, med anledning av hennes 90-årsfest. Jag vet inte om mitt hälsoläge tillåter, men det är ju länge än att hoppas.Jag skulle så väl behöva komma ut lite. I dag gjorde vi en sväng förbi mitt förra hem, men Erik var inte hemma. Men BRAVO ! Erik och Karin. Ni har gjort fint.
Ha en bra dag!

Tur vi inte har motorväg.

Det var nog lite kymigt för Kattis att stå hjälplös på motorvägen. Tur att sinnesnärvaro fanns. Jag känner mig glad att jag slutat köra bil även om trafiken här är lugnare. Jag funderar hur Frank kunde finnas i den röran, med polismotorcyklar och allt möjligt. Kanske kunde han vara i bilen, när faran för brand var över.
Dewt är skönt att bo på landet när man är gammal. I morgon ska jag försöka komma iväg och klippa mig. Det går nog bra. Skönt att bli av med det långa håret. I går var Gunilla, Ingbert och Alva och hälsade på. Det var roligt. Det är lite avsides här,inget folk omkring, men det är ju vackert på sommaren.Jag har bott här i 15 år så man är ju inbodd.
Jag hade skickat efter gardiner till en postorder firma, som Gunilla lovade att komma och hjälpa mig sätta upp i köket. Då har jag en rolig dag att se fram emot.Med sällskap av min dotter. KUL!
Det är ju synd när jag blivit av med den hemska sjukdommen, att jag har så dålig rygg,men jag får vara glad att jag kan stiga upp. Nu ska jag gå och titta på TV en stund. Ha en bra fortsättning på dagen.

Knepiga matrecept.

I går kväll läste jag matrecept i vckotidningarna. Det är nog bäst att jag lagar den gammeldagsa husmanskosten, även om det verkar gott och lockande att laga den moderna kosten. Jag kom på att jag skulle få köpa nya kryddor för en massa pengar, och sedan skulle jag få en massa kryddor stående i skåpet, till ingen nytta. Det går nog bra med salt och vitpeppar som förr.Jag är så trött att jag inte vill laga någon mat alls.I dag skulle jag laga upp korv som vi har och det blir väl stroganoff.Tänk om någon ung varit här och hjälpt mig med korven.Det känns så motigt i dag. Mulet och grått väder är det.Det börjar mörkna fastän klockan bara är tre.
Hugaligen vad jag känner mig " mossig" i dag. Jag vill ingenting. Jag orkar inte ens tänka på mina vänner djuren från min barndom.Hilda berättade att min brorsson Anders Lidström varit i Tv med ett tåg som han gjort. Det var ju roligt synd att jag inte såg.Jag känner mig oändligt ensam i dag. Hoppas det rättar till sig till en annan dag.Hej, hopp! Hurra ! Nu går det riktigt bra.

Längtan ut i världen.

I dag skiner solen från en klar himmel.Jag längtar ut i världen, men hälsoläget vill inte. Men jag är glad för livet,
Det är roligt att veta att mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn har det bra och jag hoppas att det blir en ny vår även för mig.
Jag håller med dig Frank att gammel-mormor börjar bli gammal, men det är ju livets gång.Vi blir ju äldre för varje år. Tänk om man kunde växa neråt som " korumpa" men tyvärr så går det inte.
Vi hoppas på en ny fin dag.
Ha en bra helg. Gunilla har lovat komma och ha med sig Vilma. Hoppas det blir.

Allhelgonatid.

Jag vill i allhelgonatid passa på att tillägna Sundsvalls och Umeå sjukhus och Vårdcentralen i Stöde en dikt av Atle Burman, som jag fick i fjol av Gudrun, som jag tycker är så vacker.
I allhelgona tid vill jag tända ett ljus för en nära och kär
det ljuset ska visa att någon precis lika levande är

För det är någons närhet jag känner, från värmande låga och glöd
det ljuset vill få mej att tvivla på kyla och mörker och död

Och det ljuset vill få mej att tro på, att även när ljus brinner ut
så finns ett som alltid ska stråla, för kärlekens skull utan slut

Nu till sist vill jag tacka Dig Herre, för särskilda stunder som nu
jag tackar för friden, för ljuset jag vet att dess källa är Du.

Hoppas att mina nära och kära får en bra allhelgonahelg, med fest och glädje.

Brev från posten

I dag kom ett brev med posten. Kan Ni gissa vad det var? Det var en teckning från Frank. Det var så roligt att få ett brev med posten.Och inte nog med det. När jag läst brevet så kom 3 stora pojkar ute i allen. Kan Ni gissa vem det var? det var Robin, Andreas och Verner. Dom hade gått från Gissjö för att hälsa på farmor och gammel-farmor. Och i går var Bodil, Klara och Johanna hit. Det har varit en rolig vecka. Synd att jag är så skröpplig.
Jag skulle vilja fara till Stockholm och hälsa på Katarina och Ingvar kunde hälsa på sin bror på Lidingö. Men jag får nog se hur jag är nästa sommar, men det är nog inte att tänka på.Jag vet inte om den där direktbussen som gick förbi här i Fränsta till Stockholm finns till sommaren.Den som lever får se.
Tack för besöken och brevet. Ha det bra ! Nu ska jag dricka kaffe.

Tranor flyger söderut

En stor skock tranor flög söderut. Men som vanligt landade dom på kornåkern nedanför vår tomt. Det dröjer några månader innan de vänder åter upp mot myrarna i fjällvärlden igen.
Jag kom att tänka på våra höns som vi hade när jag var barn.Jag tog dun och fjädrar och stod på kanten på backen och blåste upp dem i luften. Då kom backsvalorna och gjorde störtdykningar för att ta dunet. De skulle väl ha det i boet som de hade i niporna mot älven.Jag har inte sett några sådana svalor på flera år.Det finns väl inga kvar.
Appropå hönsgård, så hade vi en tupp som var arg på vissa människor. Den var som sjutton på farbror Ante. Antagligen hade han väl retats med" eterkanken" kallade vi den på vårt språk.Så fick jag se Ante komma med en fart nedför backen från sågen och efter kom tuppen i vild karriär, och jagade Ante. Min bror Henry kom och såg jakten och fick tag på tuppen baktill i fjädrarna och snurrade runt, runt ett bra tag och jag tyckte att det såg så roligt ut så jag har inte glömt det än. Efter det fick tuppen stor respekt för Henry. Han höll sig undan i fortsättningen.
Djur förstår mycket mera än vi tror.
Vad skulle jag gjort när jag var liten om inte alla dessa djur hade funnits ?

Det finns inga löv kvar i träden.

Nu är det höst på riktigt. Jag tänkte fara till Erik i dag, men det tog emot i värkbenet så det blev inte av.Lena förstår inte vilken värk jag har. Hon tror att jag kan promenera ute, men det kan jag inte. Men jag lever på hoppet. Det går nog över innan våren.
Jag ser i fönstret att alla löven är borta i träden. Det är ju skönt, då kan dom inte blåsa omkring. Det gör nog detsamma om det skulle bli lite snö, då skulle det bli lite ljusare på kvällarna, men det är ju ett arbete med snön.
Det har stormat några dagar och det är så jobbigt att höra stormen runt knutarna. Nu ska jag betala mina räkningar så jag får det gjort.Ha en bra söndag. KRAM!

Födelsedagar

Jag skulle be någon kunnig med datorer hjälpa mig att göra en förteckning över födelsedagar på dom jag brukar gratta på födelsedagarna.Om någon har tid? Bodil vill du hälsa på mig med Johanna så kan hon få sin födelsedagsprecent. Eller också måste jag ha din postadress !Det har nog inte blivit att jag skrivit upp din senaste postadress. Jag har väntat länge på att Ni skulla hälsa på mig.Men nu är det längre ifrån än förr, men Du är ju bilburen.
Nu har det gått en månad igen så det är tid att betala räkningarna. Tiden går så fort. Fortare när man ska betala än när man ska få pension. !Tänk att lilla Johanna redan är ett år. Hon är duktig efter åldern. Och Frank har blivit 3 år. Förunderligt!Det är roligt med dator när jag kan följa med barnbarnsbarnens födelsedagar. Det skulle vara fler som skrev så jag fick se lite mera.Man kommer dom närmare när man kan titta i datorn.Det blir ju ofta den enda kontakten jag får, nu när jag inte orkar bjuda dem.Men jag ser gärna att Ni tittar in och det får bli med bjudandet som det blir.Ha det bra mina nära och kära och hoppas att vi träffs snart.

Fönsterputsning.

Nu är alla fönster putsade och det känns skönt. Där jag växte upp fick man sätta in fönster på hösten och ta ut dem på våren. Jag har ett minne av min syster när hon skulle sätta in fönster och hon ville att jag skulle hjälpa henne och hålla i.Men först hade vi varit ute i skogen och plockat vitmossa som vi skulle lägga emellan fönstren. Jag vet inte, men antagligen var det för att fukten inte skulle göra imma mellan rutorna. Fint blev det också. Jag glömmer inte hur glad mamma blev när hon kom hem från jobbet och fönstren var insatta.Konstigt hur många minnen som kommer fram när man blivit gammal.
Tack Katarina för alla fina kataloger jag fått. Det blev 4 st.Synd att vi inte fick träffas när du var till Stöde, men det brukar ju inte bli så långt mellan dina besök i Stöde, jag hoppas du kommer snart.
I går var Lena till mig och tittade i örat. Hon kunde inte se att det fanns vax, så det går väl över av sig självt. Jag har väl blivit bortskämd av all hjälp jag fått av min dotter Lena.
Nu ska jag gå in och titta om Jocke skrivit, men jag kommer ihåg att det är fredag så han har väl kommit hem. Ha det bra mina kära vänner!Tänd många lampor i mörkret och mys.
Jag längtar så efter min syster ibland, men hon dog ju så ung. Det känns så sorgligt att tänka på. att vi fick så lite tid tillsammans.

I väntan på Lena.

Jag sitter i fönstret och tittar om Lena kommer. Det är bra att jag får vänta så går dagen fortare sedan. Hon skulle komma och spola vax ur mina öron. Det kånns som en stor klump där.Hoppas det är vax så det blir något enkelt.
Jag ser att det är frost i dag. Den första märkbara frosten det här året. Det går fortare och fortare att vintern kommer, och det betyder ju att vi kommer närmare och närmare våren.Skönt att tänka så! Det blir lite mera positivt att tänka på en ny vår och sommar.När man var ung kunde man roa sig på vintern på ett annat sätt än när man blivit gammal.Jag försökte ju vara i Getberget tillsammans med mina barn. Lena var så liten när vi var där. 4 år tror jag.Jag minns en gång hon åkte utför och det bar iväg utav bara den, sen försvann hon så jag åkte efter för att se var hon tog vägen.
Det fanns gropar runt belysningsstolparna, och längst nere i gropen låg hon och kunde inte komma upp. Tur att mamma var med den gången. Barnen behöver sina mammor då och då.Det var ju dom som såg, men ingen kom sig för att hjälpa henne ur gropen.Det var roligt på den tiden när barnen var små. Fastän det var jobbigt ibland. Men det var ett roligt jobb. Det kämpigaste var köksbestyren. Även om det var roligt att laga mat, fanns det ju disk också.Lagomt åt pojkarna att de får deltaga i köket nu för tiden. Så var det inte förr
Jag måste nog sluta nu. Hälsningar till Er alla. Kram!

Löv efter stormen.

Det har varit storm i natt och jag ser hur löven förflyttat sig. Det är inte så roligt för den som krattat och dit har naturligtvis löven placerat sig. Men det är inte roligt att se på TV heller för där pratas bara kriser av olika slag. Bankkrisen är ju allvarligast, men om vi får leva får vi se om några år.
Nog har det förändrats med allting sedan vi var barn.
Jag kommer ihåg när jag var barn och jag fyllde nog 10 år. Det var under kriget. Jag
var hos faster Kristina och hon höll på att kärna smör. Hur det gick till att kärna smör ska jag berätta en annan gång. Nu var det fråga om födelsedagsprecenten som gjorde mig så lycklig. När smöre var färdigt, tog hon ungefär ett halvt kilo och rullade till en rund boll. Sedan lade hon den på ett fat och sa " GRATTIS ". Jag balanserade den på fatet uppför backen och jag kan aldrig glömma hur rädd jag var att tappa den innan jag kom hem till mamma och kunde visa vad jag fått. Då tog mamma den och bakade goda kakor som blev precenten från mamma.Det var andra tider, men lycklig var jag. Jag fyllde alltid på våffeldagen och mina bröder brukar komma ihåg att det var vår och så fick vi våfflor.
Det kan nog vara födelsedagar nu också under enkla förhållanden, huvudsaken att man är lycklig och att någon kommer ihåg.
Det finns väldigt kloka ungdommar har jag hört mig berättats. Dom har tagit alla leksaker dom fått under barnaåren och gjort en försäljning. Pengatrna dom fått in har lämnats till en hjälpinsamling för barn i andra länder där pengarna kommit till nytta på olika sätt. Bra gjort !
Det känns roligt att hör sådana saker i all bedrövelse som finns ute i världen.
Nu ska jag försöka komma ut en stund. Ha det bra !

Solen skiner inte idag.

I dag fyller Gun år. Det är konstigt att tänka på att vi blir så gamla. Jag känner mig lite friskare idag. Och det är skönt.Det är inte roligt väder, men det går väl den här dagen också.Dom flesta av mina gamla kompisar känns så långt borta. Det är väl för att jag inte kan gå så bra.
Jag har så länge tänkt att försöka komma iväg till Erik och Karin och till Lena och Göran för att titta på hur de renoverat sina hus. Men det är som om det inte går att komma nånstans. Jag skulle också klippa mig.Medelande har kommit att vi får influensavaccineras när det passar, på vårdcentralen i Stöde.
Det är bra att vi gamla blir ihågkommna.
Katarina har varit i Stöde, men jag haar varit förkyld så vi kunde inte träffas.
Hoppas hon kommer igen snart.
Mattias har hälsat på och vi har pratat ett tag om hans utbildning. Han tänker tydligen positiv på den fortsatta delen av skolan. Christer ochVera kom och hämtade honom. Det är roligt med Vera, men det är svårt med språket för mig som inte kan just någon Engelska.
Det börjar värka i axeln, så jag måste sluta för den här gången.
Ha en bra fortsättning på hösten alla.
Kram !











v

I höstens soliga dagar

Det är roligare nu. Jag ser bra genom köksfönstret för Malin har varit här och hjälpt oss putsa fönster. Trots hennes ringa ålder är hon mycket bättre att putsa fönster än vad jag någonsin varit. Jag har pratat med Gun om hennes födelsedag, men som alla när vi blir äldre vill vi sluta fylla, så hon skulle fara bort.Så nu vet jag.
Jag får försöka hålla humöret.uppe över vintern trots krämporna. Jag brukar uppmuntras av samtal med Hilda i Näsåker. Hon har en positiv livssyn som smittart av sig. Det har påverkat mig ända sedan hon gifte sig med Helge, och blev min svägerska.Hon hjälpte till att ta hand om min mamma under hennes ålderskrämpor eftersom vi övriga fanns på så långt håll. Tack Hilda för din medverkan i vår familj.Vi ses till sommaren om hälsan står oss bi.
Vi har fått meddelande från Landstinget aqtt vi är välkommen till Stöde Vårdcentral för vaccinering mot förkylning. Jag ska prata med Lena så får jag hjälp att komma dit. Appropå Lena så var det jättelänge sedan jag träffade Lenas pojkar. De är fullvoxna karlar nu och nyss var dom små pojkar. Tiden går fort. Hälsningar från farmor till de stora karlarna.Kram!

I höstens soliga dagar.

Undrar om Gun fyllt år ?

I dag kommer jag ihåg att min vän Gun ska fylla jämna år, eller om jag klantat mig och glömt en vän som funnits genom alla år.Jag ska försöka ta reda på hur det är med detta.
Jag får väl ringa till Sigrid, som är hennes kusin och kolla.
Jag hoppas det blir av, om min huvudvärk kunde upphöra på eftermiddagen, så jag kan utföra detta.Jag har så ofta huvudvärk numera, det är nog ögonen som inte fungerar så bra i solsken, och starkt ljus.Jag får kolla med solglasögon kanske det lugnar sig.
Ha en bra dag !

Det är roöigare när solen skiner.

När man tittar ut känns det roligare när solen skiner. Men jag känner m ig vissen i dag också. Jag har nog inte fått tillräckligt mycket vatten. Ålderdom går nog inte att vattna bort, det är nog något stimuleerande arbete som fattas. Vi får se hur tiden har sin gång.Jag piggnar nog till. Jag börjar gruva mig för återbesöket på kvinnokliniken. Man blir nog inte van med sjukhus, fastän man varit där mycket, även om det inte gör ont känns det jobbigt.
Roligt för dig Katarina att du trivs med ditt jobb.
Ha det bra alla. Gå ut i solen och titta på vårt vackra fredliga land.
Kram !

Vaknar upp ur drömmar.

Det har varit så dåligt väder, så jag har sovit mest. Jag har varit vaken på nätterna och sovit på förmiddagarna.När det är fulväder får jag sådan värk i kroppen så det är svårt att sova på nätterna.
Jag läste din blogg Bodil, och nog är det så i bland att man bl.ir arg på " gubbarna"
men det brukar gå över om en stund. Just nu skulle min " gubbe" komma in och fika kl.1, men nu är kl. halv tre och jag har fikat själv, för jag har inte sett till "gubben".
Jag vet inte vad jag ska göra med mejle,som jag fick från dig. Jag vet väl att jag ska skicka till någon, men inte mer.Kanske är det för sent.
Jag funderar när Johanna fyller år.Jag har det inte uppskrivet nånstans, men man kan ju göra i efterhand.En " gratulation" kommer bara jag vet. Börjar bli gammal och åderförkalkad. Jag måste påminnas om allting.
Det är inte roligt att sitta inne, och se mörkret som kommer och går. Jag förstår inte varför jag blir så motvillig att gå ut.Men man har väl blivit för gammal och har alla möjliga krämpor.
Nu ska jag gå ut och se var " gubben" tagit vägen.
Ha en bra fortsatt höst alla.

Jag är vissen idag.

Jag är trött och deppig idag. Fulvädret får ingen ände. Tur att det faller ner som regn,så det inte är snö. Jag orkar inte skriva idag, men de käraste hälsningar till Er alla.

Jag är ju också farmor.

Roligt att få kommentar från Jocke. Du har ju alldeles rätt att jag är farmor till dig och några till.Du kan ju skicka flera, så jag får höra hur du mår, lite då och då , det är ju därför jag skriver, för att Ni ska höra hur jag mår, och då är det ju roligt för mig om Ni skriver emellanåt, så jag får höra hur Ni mår.
Om Jocke träffar Mattias, kan Du hälsa att jag har en födelsedagsprecent som jag vill han ska hämta. Det blev inte på Mattias födelsedag.Bättre sent än aldrig, brukar dom säga.
Det har varit fult och ruggigt väder, men nu skiner solen igen. Det är bara två och en halv månad till jul. Otroligt, men sant.Roligt med lite avb rott i vintermörkret.Såg just i Sundsvalls Tidning att luciakandidater skulle väljas. Det är orättvist att det är bara flickor som kan bli lucior. Grabbar skulle också kunna vara. Dom är ju också fina.Men nu är det inte så, så vi får finna oss i det.
Jag funderar om det finns någon flicka som kan vara lucia, av mina barnbarn.Men hur jag än tänker så är dom endera för "gamla" eller också för unga.Men det blir så småningom. Dom finns på tillväxt.Ingvar har ju lämpligt barnbarn, men han bryr sig nog inte att anmäla. Hon kanske inte vill heller.I så fall finns det kanske någon annan som grejar det.
Det var roligt att se Bodils blogg med foto av mitt barndomshem. Det måste bli tomt för dom som växer upp i dag och flyttar till olika platser och som inte har ett speciellt barndomshem där dom växte upp, hela barndommen.Men man tänker nog inte så mycket på det förrän man blir gammal.Det är tiderna som format samhället att bli sådant. Vi kan ju inte bo i en stuga på landet, när arbetet finns i stan.
Ha en bra fortsättning på helgen !

Det regnar igen.

Nu har det börjat regna igen.Jag sitter i köket och ser att det plaskar på dammen.Jag saknar verkligen sommardagarna som man kunde sitta ute på norr, och se trafiken på E14 och fåglarna vid fågelbordet, som Ingvar sköter med omsorg. Vi tycker om våra fåglar.Det är ju de levande varelser som inte sitter i en bil.Några medelålders kvinnor syns ibland på vägen. Det är väl dom som kommit på att de måste träna lite för att hålla sig friska.Nu kom jag att tänka på min barndoms kvinnor, Dom behövde inte träna på fritid, för dom tränade med arbete hela dagarna. Dom gick hela tiden t.o.m. , kunde dom ha en strump-eller vantstickning igång när dom förflyttade sig mellan arbetsplatserna.Konstigt att dom kunde se vart dom steg, så att dom inte ramlade.Människorna är nog till för att röras mer, än vad som blir nuförtiden, men det tar ju mycket tid om man skulle promenera överallt dit man ska.
Tiden tycks ju inte räcka ändå. Alla har så bråttom.Dessutom har ju landsbygden avfolkats. Dom flesta bor ju i städerna, och där kan dom inte gå och sticka, då skulle dom nog krocka, lite då och då, med varandra.Men det skulle kanske bli lite mera konversation då.
Jag hoppas att vi får en lite ljusare höst framöver så inte mörkret som kommer blir så kompakt.
Ha bra dagar önskar en mormor, farmor och gammelfarmor och gammelmormor.

Matlagning.

I dag har spisen varit varm hela dagen. Det är ett stök med att ta rätt på produkter utifrån trädgårdslande, men det är roligt med egna produkter som man vet hur de växt.
Man blir så trött när man är gammal, men det är skönt när man kunnat göra nånting nyttigt.Men oj vad sakta det gått. Elisabet kom med älgköttmat som hon hjälpt oss att laga. Vi har så mycket kött efter älgjakten, så det är bra att få lite hjälp.Jag brukar tänka på vad min mamma skulle ha varit glad under krigsåren om vi hade haft en frys full med kött. Tiderna förändras. På den tiden fanns inte en älg i skogen, de var utjagade av hungrigt folk.
Fortsättningsvis ska vi ta rätt på morötter.Vi brukar skrapa, förvälla och frysa, så vi har för hela vintern.Hoppas att jag klarar av deet även om det går sakta.
Katarina lät pigg och glad idag. Vi pratade på telefon.
Kram till mina nära och kära.

Köksbestyr, hela dagen.

Det har varit ett bestyr hela dagen, med slutet av rödbetskokningen och funderingar om bankkrisen. Britt ringde och vi pratade sjukdommar ett tag.Och ingen avg oss är speciellt orolig för vår hälsa. Vi får krångla på som vi har det. Varje dag har nog av sin egen plåga, så något bekymmer för framtiden har vi inte.Vi ska försöka träffas,det var så länge sedan sist.Nu har vi sagt det så länge, men det blir nog så småningom.
Hon hade fått kopior av min blogg, så hon har läst, fastän hon inte har nån dator. Det är ju roligt när mina gamla vänner läser, och ser hur jag har det och hur jag haft det i min barndom som jag älskar så. Tänk att det var så fattigt och ändå känner man sig så nöjd med barndommen. Det är min lyckligaste tid.Tack min kära strävsamma mamma. Hon skulle ha fyllt 110 år den 5 oktober, om hon levat.Det är förunderligt att det gick så bra, fastän pappa dog när jag var 4 år och vi var fyra
barn.Utan den hjälp som finns i nutid.
Man kan nog tänka tillbaka posetivt, därför att vi har det bra som pensionärer.

Nu är rödbetorna i burkar.

Det blev många burkar, ändå finns det mera som ska i frysen efter inläggning. Det är gott med rödbetor, och när man odlat själv vet man vad det är i dom. Nu har vi det mesta av vintern, och det som är i frysen får bli sillsallad till jul. Roligt med jul, bara det inte blir så mycket snö och kallt. Hå,hå ja,ja, det är jobbigt att vara gammal, men roligt om man kan göra nånting.
Roligt att Lena och Göran kommit. Nu får skrivningen ta slut för jag ska prata med min dotter.
Ha det bra!

Rödbetornas dag.

I dag ska rödbetorna upp ur landet har Ingvar sagt. Det ska bli gott med färska rödbetor, fastän det är mycket jobb innan de finns i burkarna. Vi brukar äta varje frukost till kalvsylta.
I dag på morgonen såg jag ett skådespel. Det var 2 hökar som jagade en hel skock fåglar mellan de olika träden i trädgården. Det var ett förfärligt väsen, men jag tror att fåglarna klarade sig, det är så mycket löv som virvlade omkring så hökarna kunde nog inte sikta in sig på någon specell fågel. Lagomt åt dem, fastän de måste ju leva de också.
Jens simmar och står i. Han är så duktig så . Nästa gång ska dom simma i Sundsvall och har jag en bra dag ska Lena ta med mig så jag får se. Jag har aldrig förr sett Jens simma, så det ska bli roligt, om det stämmer med min hälsa. Det är ju olika dagar hur jag mår.Man får nog inte räkna med så mycket annat, i min ålder.
Det är så mycket jag skulle vilja prata med mina barn om, men när jag träffar dem är allt bortglömt, utom att jag blir glad när dom kommer.Det är väl inte så viktigt eftersom jag inte kommer ihåg.
HA EN BRA DAG.

Ta in fuxier för vinterförvaring.

Det blir mer och mer påminnelser om vintern. Nu ska alla växter in, för i går talade dom om i väderleksrapporten att vi kunde vänta oss en frostnatt.Men jag vill inte byta Norrland mot varmt väder söderut. " Född Norrlänning, alltid norrlänning i själ och hjärta". Det är så skönt på våren när naturen är tvättad och ren av snön och kylan. Vi är ju van vid starka gränser mellan de olika årstiderna, och det är roligt att kunna vänta på t.ex., att snart är det vår.Att fira våren med brasa, tal och sång är ju en av höjdpunkterna.
För varje dag som går är vi närmare våren. Jag har sett hur fåglarna samlats i storas skockar för att flytta till vintervisten i varmare klimat,men jag skulle inte vilja följa med. Nu får jag försöka hitta på nånting över vintern, som jag klarar av att göra så blir det en ny vår.Hurra! för vårt vackra och fredliga land.
Det jag sörjer just nu är att jag inte kom till Hilda i Näsåker på hela sommaren.Jag var så säker på att kunna, Jag ville ju också besöka mitt föräldrahem i Moflo. Sommaren gick så fort. Jag vet inte varför ja inte kunde åstadkomma det, men det är ryggen som sätter " käppar i hjulet".
Jag ska nu komma ihåg att ringa till Birgit och säga " Grattis på hennes födelsedag". Det är ju inte roligt att bli gammal, men man är ju inte äldre än man gör sig.
HA DET BRA ALLA!

Stormväder

Det stormar idag. Det är bland det värsta jag vet. Det sitter nog i sedan barndommen.
Mamma var så rädd för att elden skulle komma loss, när de stormade.Det eldades ju på ett annat sätt för 70 år sedan och många eldsvådor uppstod när det stormade.Jag har upptäckt att 3 av mina barnbarn har fyllt 30 år och 1 är 29. Jag vet inte vad man säger, när dom inte längre är tonåringar. Nästan alla har passerat 20-årsgr änsen. Det går ju att säga att mina barnbarn är gamla, men det låter hemskt.Då blir ju jag ännu äldre. Ha,ha!Det finns nån som brukar säga att " man är inte äldre än man gör sig. Jag får väl säga barnbarn så blir det dubbelbarn.Eller också får vi hitta på något nytt som jag inte känner till ännu, som föryngrar oss alla.Det skulle vara kul, men hur man än beter sig så går åren inte baklänges utan man blir inte yngre med åren, Tyvärr !
Hejsan lilla Katarina. Jag längtar efter dig ! Kram mormor.
Jag hörde från Näsåker att ett av mina barnbarn fanns i Ångermanlandstidningen. Det var frågor om vad de skulla göra i helgen. Det blev datorgöra och kompisar. Dom sa att du var så fin på kortet i Tidningen. Ha det bra Mattias ! önskar farmor. Om du kommer ska du få en liten födelsedagsprecent. Till Frank och Katarina skickar jag på
post.

Födelsedagssfirande

I dag är det fest i Sättna. Birgit fyller 75-år, men jag har inte förmåga att ta mig dit. Vi får ses en annan gång.Hurra ! från mig. Ingvar ska fara och träffa dom närmaste till Birgit sedan ska dom fara gemensamt och uppvakta.
Jag hoppas att någon kommer och hälsar på mig en stund. Dagarna blir lite långa. Det var meningen att Katarina skulle komma till Stöde, men hon ringde igår och talade om att det blivit ändring.Det var synd, hon brukar komma en stund till mig. Roligt att hon ringde. Vi pratade rätt länge.Dom börjar att bli medelålders mina barn-barn, inte
konstigt att man känner sig gammal.
Barn-barns bartnen är gulliga, men man orkar inte engageera sig i dem, men det är ju roligt att se dem.De har växt lite mellan varje gång.Annas Hugo har jag inte sett på över ett år.Likadant med Lindas barnen. Robin kom hit ilag med Andreas och Verner och det dröjde ett tag innan jag kom på att det var Robin. Dom förändras så i den åldern.Det är rolit att se dom, så jag hoppas dom inte glömmer bort mig.
Bodil och Danne skulle fara till Moflo och göra höst. det är roligt för mig att de grejar i mitt barndomshem som de övertagit.
Ingvar hade pratat med Edit och hon hade varit ute och handlat ilag med Birgit, så det går tydligen rärr väg med tillfrisknandet efter benbrottet. Hon ska fylla 90-år dagarna före jul, så det är ju roligt att hon är på " benen" . Det brukar ta lång tid för så gamla att läka skador. Men Edit är speciell.
Nu ska jag säga " Hej" till Ingvar som ska på födelsedagsuppvaktning.
Ha en bra dag alla läsare.

Karamellaffärer för 70 år sedan.

Nu skickar jag mest efter allt möjligt i kataloger. När jag var barn brukade jag gå till affären och handla, mest kaffe åt farbror Hans.Jag stod spänd när han grävde i plånboken om han skulle hitta fem öre eller två öre som jag skulle få för att jag gick. För två öre fick man en stor kola, för fem öre en strut karameller. Affärsinnehavaren var gift med en syster till mamma, så utan slant stod man spänd och tittade om han skulle riva av en bit av smalaste pappret. Det var det han använde och gjorde karamellstrut av.Då visste man att det blev karameller med sig hem.
Choklad fanns det inte under krigsåren, men hårda fruktkarameller av olika smaker fanns det gott om för dom som hade pengar att köpa för.Pengar var det smått om, för dom flesta karlarna låg inkallade i olika delar av Sverige för att försvara vårt land i händelse av att vi blev överfallna. Egentligen var det ett under att vi klarade oss från kriget.Hoppas att vi får leva vidare som vi gjort i många år nu.
Kram till mina nära och kära.

Vackert höstväder

I dag skiner solen från en molnfri himmel.Löven har blivit alldeles gula på några dagar, och man kan inte tänka sig att snart är det vinter, med allt som deet för med sig.Ingbert hälsade på oss i dag, och han hade med sig så goda vienerbröd, som vi fick till kaffet. Det var så gott! Man kan inte tro att Ingbert är pensionär. Han är så pigg.
I övrigt är allt som vanligt. Jag är inte på skrivhumör så det får räcka med det här.

Vackert väder idag.

Dagarna går så fort när man stökar med papper. Jag fick upp mina bröders dödannonser
och upptäckte att det gått ett år sedan de avled. Det var ju konstigt att de dog på samma vecka. Henry som varit sjuk så länge, och Helge som varit frisk och arbetasför hela sitt liv. Min syster dog 1957. Nu är jag ensam syskon kvar. Tur att jag har barn som förgyller mitt liv emellanåt. De är snälla mina barn, trots att de har så mycket att göra.Jag skulle ju vilja ha besök oftare, men de gör väl så gott de hinner.
Nu är det dags att göra höst på gravarna. Det sköter mina barn om sedan jag blev halt och " lytt". Tur att jag inte behöver tänka på det.Min mors grav i Näsåker har Barbro skött det här året, men jag ska be mina barn att anmäla vården till kyrkan däruppe, så det blir ordnat om jag trillar av"pinn".
Det blir för långt att fara, och stackars Hilda kan ju inte måsta bekymra sig för allting. Barnen kan ju dra iväg åt olika håll. Man vet ju inte hur tiderna blir framöver.Det är ju lite oroligt för oss Norrlänningar.
Just nu ser världen väldigt ljus och glad ut. Löven skiftar i vackra färger, men jag kan inte låta bli att tänka på mina snälla bröder som gick bort i fjolhöst. Jag hoppas att jag får leva några år till och se hur det går med allting. Man sitter liksom på läktarplats och beskåder världen från ovan, sedan man inte har något arbete.Det är skönt samtidigt som det är långsamt att vara pensionär.Jag trodde inte att jag skulle bli handikappad på ålderns höst, utan att man skulle få vara ute och resa och se sig omkring lite i världen.
Men hoppet finns väl att kunna bli åtminstone någorlunda, så man kan röras i de närmare kretsarna.
Ha en glad höst, snart blir det vinter och då kommer andra sysselsättningar med snön och dyligt. Exempel: Eldningsnöskottning, sparkåkning,skoteråkning m.m. Det finns nog sysselsättningar för mina barn då också.Vi ses mina nära och kära.

Julhandel ur katalog.

I dag har jag upptäckt att det kan vara roligt med en REA katalog som handlar om julen. Det känns roligt att ha barnbarn, som kanske tycker om att få en julklapp.Förr kunde man trängas i affärerna före jul, men nu får man passa tillfället när det kommer erbjudanden. " Man får passa tillfället, tillfället passar ingen." Hå,hå,ja,ja. Det är 3 månader kvar till jul, med snö och kallväder.Jag kommer ihåg sjukhuset när jag skriver 3 månader, därför att jag ska kollas var 3:e månad i 3 år ocj därefter varje år i 3 år till.
Hoppas jag får leva så gör jag det gärna.
Hej alla mina nära och kära. Nu ska jag få mig lite mat. Det är inte roligt att vara hungrig.

TV tittande en hel dag,nästan

Det är mycket nytt man får se och höra på TV. På Historiakanalen kan man hitta bra saker mest hela dagarna. När man tappat förmågan att arbeta, måste dagarna förbrukas på något sätt. Och då kan det vara roligt att se och höra saker som man inte kunde lära sig i skolan när man var ung, därför att det blev för kort skolgång. Men det är ju bra att ha kvar lite till pensionärsdagarna som är så långa.
Men Historia handlar tydligen bara om krig, makt och elände. Man blir ju inte glad precis. Glädjen för en gammal farmor och mormor kommer fram när man hör att barnen och barn-barnen, har det bra. Det är nästan bara det som existerar.
Snart kommer Lissie och vi ska byta tdningar. Då har vi gemensamma, saker att prata om.Hon har också småbarn, som hon är mormor till.
Solen skiner i dag, men det är konstigt hur fort det går att dagarna blir kortare och kortare. Det är inte länge sedan det blev mörk halv nio och nu skymmer det halv åtta.Nu ska jag gå på verandan och sätta mig i solen en stund.
Kram allasom läser min blogg.

Söndagmorgon.

Det känns lite bättre i dag. Solen tittar fram lite och jag har sovit hela natten.
Mitt ben och min rygg har varit snällare, men jag börjar gruva mig till återbesöken på sjukhuset. Det har gått mig lite på nerverna, att det inte blir någon ände. Det ska ta 6 år innan jag bedöms som frisk.
Bodil skrev att de skulle fara till Moflo och göra höst. Det är tur att de bryr sig om mitt barndomshem. Det känns lite extra med ett barndomshem och det var ju farfar som satte upp den som " föderråstuga". Det är väl bara till besvär för dem, men de har inte beklagat sig.Dom får ju sälja den om dom vill. Tyskar brukar ju köpa däruppe.
Vi skulle ha kontaktat Anders Lidström och Birgitta Lodin så vi inte tappar släktkontakten alldeles. Det är kusiner till mina barn. En nära släkt. Min syster Svea dog i Falun 1957, och hennes make Gunnar är också borta sen någr,,a år. Hon var mor till Birgitta. Min bror Henry som bodde i söderhamn var far till Anders. han dog i fjol samma vecka i september, som min äldsta bror Helge i Näsåker.
Det tunnas ut med släkten, och det är väl livets mening. Mina bröder blev ju gamla men min Syster var 37 år. Det var en väldigt stor sorg för oss när hon gick bort
I dag ska jag försöka komma ut. Det blir lite " tunt" med utevistelsen eftersom det regnat mest varje dag.
Jag får se hur det blir när Ingvars syster Edit fyller 90 år. Det är en sådan olämplig dag. Det är den 21 december, Det är så nära jul och kanske svårt med trafiken. Hon bor bara på Frösön, så det är ingen lång väg. Kanske blir det en resa.
Kram till alla mina nära och kära.

Solen skiner idag.

Det känns lite bättre med humöret idag. Det är solsken, men löven sitter kvar i träden, men de lyser gula.Nu har barnbarnen kommit igång i resp. skolor och varken dom eller deras föräldrar syns till.
I förrgår såg jag ett föredrag av Koffi Annan / Ursäkta stavningen. Det är inte lätt för en gammal mormor att kunna stava allting rätt.Men det han sa var tydligt. det handlade mest om miljöförstöring, men även andra faktorer som förstör vår värld.Det krävs mycket samarbete länderna emellan, för att klara alla " farligheter" som hotar vår värld. Han var i Tällberg för att ur kungens han emottaga ett pris, swom han fick skänka till vilken välgörande organisation han själv ville. Vi får vsv.äl se framdeles vad det blir. Det var 500.000.- sv.kronor.
I min barndom hördes ingenting om miljöförstöring. Det är konstigt att så mycket hunnit hända på 70 år.Jag
tycker inte det känns så länge sedan.
Min kusin Lindas far och några till hade skaffat en radio.Och de skulle hålla till i folkets hus, eller motsvarande, och hade bjudit in bybor för att de skulle få höra radio. Men dom kunde inte få till hörbart ljud just då. Så har tekniken gått framåt på inte längre tid än 70 år.1939 skaffade Helge radio hem till oss, och det var tidigt i förhållande till många andra.
Jag minns så väl när vi hörde radio och mamma slog iop händerna och sa att nu har det blivit krig. Det var när Tyskland anföll Polen om jag inte minns fel.

Solen skiner idag.

Mjölkningen.

Det är så dassigt väder, jag måste tänka på min roliga barndom kanske jag kan komma på lite bättre humör.
En dag sa faster Kristina att det var dags för mig att lära mig mjölka, men först skulle vi ta in kossan i sommarladugården. Den betade intill en gärdsgård och jag skulle hämta den där. Utanför " tjuderlängden" växte grönt fint gräs, och där ville den stanna. Jag drog och slet i " tjudret"/ repet som den satt fast i /. Hon ville inte gå, så jag gick framför och sparkade på nosen för att hon skulle släppa gräset.Det accepterade hon inte, fastän hon brukade vara så snäll. Hon stångade inte , utan buttade mig mot hagen. Jag kom högre och högre upp så till sist ramlade jag över på andra sidan. Dit kunde hon inte nå. Då ropade jag på faster Kristina som kom och hämtade henne. Sedan skulle det bli mjölkning av.Jag minns att jag var 11 år så det var inte någon stor mjölkerska. Jag fick pall och hink och satte mig tillrätta under kon som stod i båset. Det gick bra till att börja med, men det tog nog för lång tid, så kon blev less. Hon lyfte foten och nsatte ner den i mjölkhinken.
Då blev jag så lessen för att hon förstörde mjölken som jag redan mjölkat. Jag blev så lessen så jag gick därifrån och sattemig ensam och grät.Någon mer mjölkning blev det inte i mitt liv.
Hejsan Elin! Tack för kommentarerna. Det är roligt att höra ifrån dig. Det muntrar upp mig.Men jag är spröppligare nu än när vi hade kontakter.

En tröttsam dag.

Det kan inte vara roligt alla dagar. I dag är en tröttsam dag. Jag tittade på TV
och såg riksdagens öppnande och förvånade mig över att kungen och drottningen orkar
delta i allt möjligt. Att sitta och lyssna på långa föredrag.Vi får vara tacksamma att vi fått leva i ett lugnt och fridsamt land och hoppas att det blir så i fortsätt- ningen. Det är nog jobbigt för dom som ska styra.Det måste finnas ett stort intresse.
I går var Lena till mig en stund.Det var så roligt,men jag känner mig förkyld så det blev nog bara pratat sjukdommar. Hoppaqs hon kommer igen snart.
Kram till alla mina nära och kära. Det är skönt att veta att Ni finns.
Man kan känna sig ensam när man är gammal och inte har något arbete att gå till.

Matlagning.

Det bidde ingenting. Lite kött och äpplekräm till middag. Det har gått i trötthetens tecken. Jag kä ner mig lite vissen. Lissie skulle komma och byta tidningar, men vi kom överens om att vänta så kanske jag blev lite piggare.

Ännu en kulen dag.

I dag har jag tänkt att eftersom det är söndag kommer nog .någon av mina barn och hälsar på. Men alla jobbar och står i så det finnsnog ingen tid för gamla mor.Men det blir nog bättre när det blir vinter, förhoppningsvis Det är tur att det finns arbete för dom som är i arbetsför ålder.Katarina ringde och sa att hon hittat ett svamp-ställe.Jag blev så otroligt sugen på att plocka svamp. Men den tiden är förliden. Katarina kommer ihåg mormor, fastän hon bor i Stockholm.I kväll reser hon hem, så då är den glädjen slut.Jag har ju varit klen sista året så barnbarnen vet nog inte säkert om jag orkar ta emot dem. Men det är uppmuntrande för mig om dom tittar in. Jag kan väl inte bjuda som förr, men lite fika går nog.Jag blev väldigt glad när Linda mejlat till mig. Det var så länge sedan jag träffade henne.I dag känns min barndom långt borta. Jag kan inte komma ihåg nånting av dom glada händelserna sedan barndomen. Dom kommer nog fram om solen börjar skina.

Funderingar inför hösten

Solen skiner idag, ändå är det höst i luften.
Nu är lingonen syltade och klara att ätas upp inför hösten.
Hösten är ett tungt ord, som gärna kommer upp hela tiden. Man måste planera inför vintern när man är pensionär och inte orkar som f,örr men det är tryggt att veta att det finns hemtjänst där man kan få hjälp om det behövs.Våra barn ställer upp i mån av tid, så deet går ingen nöd på oss. Det ä r bara " dumheter " att oroas. Jag skulle inte kunna skriva om inte Christer och Katarina ställt upp och hjälpt mig att komma igång.Det gör jag för att jag tror att det är nyttigt för huvudet. Vi får väl vänta och se. När det gäller sjukvård har vi Lena som alltid är tillreds för sådana saker och Gunilla står för klädinköp m.m. Erik sköter våra bilar och sedan har vi Ingvars dotter och barnbarn som finns tillhands nära oss. Man tänker inte på hur mycket hjälp det finns att tillgå förrän det står på, jag höll på att skriva pappret, men det har ju blivit fel. Appropå papper, så brukade vi skriva brev till varandra, min kusin Linda och jag. Det var länge sedan det blev sist, men jag kanske kommer mig för att åstadskomma ett pappersbrev, nu när jag tränat upp mig på datorn.
I dag har Hilda, min kära svägerska från Näsåker ringt, vi har pratat länge. Det är 1 år sedan min broder Helge dog, och trots att hon är ofärdig och gammal klarar hon sig bra. Åren går fort
när man blivit gaqmmal. I dag blir det fläsk och " pärer". Snabbt och enkelt.

Koka lingonsylt

Hej och hå , Nu är det höst på riktigt. Nu kokas lingonsylt och äpplemos i långa banor. Jag är en dålig jobbare nu för tiden. Det känns som min tid för att göra något är förbi, men hoppet om att jag ska bli bättre finns någonstans inom mig. Tur att man är pensionär. Även om man tycker att pensionen är liten i förhållande vad lönerna var när man jobbade så är det skönt att den finns.Man vet ju vad man har att reda sig med. Elisabet kom med färdigt äppelmos och Jonas kom med äpplen som jag ska försöka frysa i portioner till kräm.
När jag kommer ihåg lingonkoken från min barndom, kan man förvånas för att hela tunnor med lingonsylt gick åt över en vinter. Det var lika i alla hushåll. För att man inte hade råd att köpa allt socker på en gång så hade man sylten förvarad sur och rörde i socker för varje tillfälle. Då fanns inte sylt att köpa i affärerna utan varje hushåll var ute i skogarna och plockade bär. Synd att bärplockning nästan upphört. Det var så mysigt att sitta ute i skogen och dricka medhaft kaffe och samtidigt veta att man gjorde nytta.
Vad jag längtar ut i skogen när jag tänker på hur det var.
Jag plockade mycket svamp, men nu törs jag inte, för jag har glömt vilka som är ätliga.

Tätmjölken

När jag var barn gjorde vi långfil själva. Vi gick ut i skogen och plockade tätört / pinguicula/

Jag har glömt hur man gjorde, men i en tidning läste jag om Carl von Linne som varit på en resa

i Lappland1737 och prisade tätmjölken i Flora Lapponia. En T.M Fries översatte hans recept

så här:

Några färska, nyss plockade tätörtsblad av vilken art som helst, lägges i en sil, och den nyss mjölkade, ännu ljumma mjölken hälles över. efter att den blivit silad, ställes den undan en eller två dagar för att surna. Den får därunder större seghet och fasthet. Då sådan mjölk en gång blivit beredd behöver man bara ta en halv sked av mjölken för att sätta ny mjölk. Även om denna förvandling fortsätter i det oändliga, tyckes den sista mjölken ej avtagit i kraft skriver Linne.

Ja man kan ju förundras över hur kvinnorna på den tiden orkade med allt tungt arbete, utan några moderniteter som finns nu.

Hurra! Ni starka kvinnor som gjort att vardagen för oss efterkommande blivit bekvämare.

I samma tidning läste jag"Livet är för kort för att levas dammfritt

Blåsväder

Nu är min dator i funktion igen. Men mitt huvud är inte så bra i dag,så jag vet inte hur det blir.
Det beror nog på det regniga och dåliga vädret.
Katarina , Frank och Gunilla har hälsat på. Katarina bor i Stockholm, men hon kommer ihåg sin mormor och det är roligt. Hoppas at hon kommer fler gånger. Jag glömde säga till Gunilla att hon kunde ta dillkronorna m i landet som hon sagt att h on ville ha.
I övrigt har jag mest tittat på T.V. om orkaner och stormar ute i världen.
Det är synd om människorna i de drabbade län dern. I Kuba uppstår hungersnöd och annat i samband med ovädret.
Jag minns en händelse från barndomen som inte var trevlig i samband med en liten tromb.
Jag följde med faster Sara till källan, för att hämta vatten. Vid källan hade vi ett skjul med tvätt gryta och övrig utrustning för a tt hålla till och tvätta. Min räddning blev att jag såg smultron i slänten och gick dit för att plocka och sätta på ett strå som vi brukade göra som barn. Mellan bostadshusen kom en virvelvind tog tag i tvättstugan och stackars faster Sara
som ochså följde medoch där satt jag chockad. Jag såg ju min snälla Faster som följde med upp i
luften till sammans med bråtet från stugan och det var ett förfärligt oväsen.
Men det var nog en skyddsängel som lyfte ner faster från luften och satte ner henne på marken

En ny vecka

I morgon börjar en ny vecka och min dator fungerar igen. Det har varit trist under när Ingvar jagat älg och datorn inte fungerat.


Appropå älg. När jag var ungefär 10 år så tänkte jag bli en skidstjärna. Jag hade ett spår uppe i skogen som jag brukade träna i .Jag fick nog inte tillåtelse av mamma att åka så långt upp i skogen, men hon hade ju inga skidor så hon kunda titta vart jag åkte.Jag åkte ett spår som skogs-arbetarna använde när dom skulle till ett hygge bakom stormyrbergret. När jag skulle

uppför valåsen och stakade uppför och tittade upp stod en stor älg alldeles framför mig i spåret.

Då blev det bråttom. Ett lappkast har nog aldrig gått så fort. Jag åkte gent över berget och ramlade och förstörde skidorna. Och inte nog med det. Jag hade lånat Henrys nya fina skidor och

jag tänkte att nu får jag spö när han kommer hem och ser att jag förstört hans skidor.

Men det kom en mamma emellan. Det behövdes bara en blick från mamma så kom lillasyster

helskinnad undan äventyret.

Åkerspöke

Jag har sett nere på åkern att de har gjort en fågelskrämma.

Det är inte så vanligt nuförtiden. Men i min barndom gjordes många fågelskrämmor för

säden var dyrbar. Det var ju krig runtomkring i Europa så import var inte att tänka på.

Det var ju "gubbar" och "käringar" som klättspå av störar i naturlig storlek. Vi kallade

dom "åkerspöken". antagligen hade namnet kommit av att vi barn blev skrämda i höst-

mörkret när dom syndes otydligt på åkrarna.

I dagsljus visste vi varför dom stog där.

Jag sitter i köket och skriver på min bärbara dator, och ser hur det hällregnar ute.

Jag tänker på mitt barnbarnsbarn Johanna som inte kom med på listan över mina barn-

barn. Det är en liten tuff tjej som säkert förlåter sin gammel-farmor för glömskan.

Hoppas dom kommer och hälsar på snart. Det hoppas jag att alla gör snart. Men inte

samtidigt för då hinner jag inte umgås med alla. Jag är ju bara en gammelfarmor och

gammelmormor och lite till.

Men jag hoppas att jag inte blir bortglömd.

Det är roligt med kommentarer

Regn,regn,regn.

Regn, regn, regn var ska vi få hägn.
I dag har det regnat mest hela dagen.
Ingvar har varit till Erik och beställt en "ny" växellåda till bilen.
I går var Malin in och hejade och berättade bl.a. att hon tagit körkort.Det var duktigt
gjort med tanke på att hon gått med bruten fot hela sommaren. Malin går på gymnasiet i Torpshammar och det har ingått i undervisningen att vara i skogen en vecka, med minimalt
med mat och kläder. Hon klarade det också, fastän det var några som for hem.
Nu har mina barnbarn börjat skolan, en del är vuxna och har jobb.
Mattias och Jocke går i Härnösand. Verner och Andreas går i Fränsta. Klara i Torpshammar,
Emma och Robin är barnbarnsbarn och går i Sundsvall.
Barnbarns barn som inte börjat skolan är Hugo, Frank, Mikael, Isabell, Alva och Vilgot
Det är roligt med barn, men de har varit så osynliga i sommar,men jag har inte varit stark
så dom flesta vet att jag inte orkat.Synd ! Och nu är sommaren slut. Hoppas jag orkar
greja lite till jul, och det blir ju en ny sommar hoppas jag.
Hoppas solen kommer i morgon.

Hösten känns i luften.

I dag på morgonen var det dimmigt och höstigt. Vi har haft på värmen i dag för första gången
efter sommaren. Förr har vi bara haft på varmvattnet.
I barndomen var det bråttom på höstarna. Skolan började för barnen, men vi fick lov för
att ta upp potatis, även de som ingen potatis hade satt. De brukade hjälpa till där det fanns
och då fick vi en påse med oss hem. Vi hade potatisland, ett litet, men som vanligt var det
hos farbror Hans som jag hjälpte till. När han gick med lien till slipstenen var jag till hands
för den skulle dras, vid slipningen och många allehanda sysslor kund jag hjälpa till med. Men
jag kommer ihåg att vid tröskningen var det speciellt roligt.
Det fanns en anordning som drogs av hästar som drog matningen av tröskverket.
Det kallades " vandringen". Det var en lång stång av trä /grov/ och på mitten av stången
satt ett kugghjul som fungerade på ett visst sätt när hästarna en i varje ände gick runr,runt
På så sätt tröskades säden när tröskverket matades med kärvarna. Hade man tur med den
som körde hästarna kunde man få åka på stången en stund. Det var jättekul tyckte jag.
Det där med potatisupptagningen var inte lika roligt. Men man kände sig viktig när man
hade fått en hink och ett "pärgräv" och blev anvisad en rad som man fick alldeles för sig
själv. Dagen blev lång och det blev långt till änden på raden, om landet var stort. Men det
var gott med kaffe och doppa som det bjöds på ute på åkern om det var några som jobbade.
Och vad stolt man var när raden var färdig när vi gjorde kväll.
Det var nog några dagar man hade potatislov kallades det.

Nu är det snart september.

Jag blev förvånad när jag tog fram räkningarna i dag och såg att augusti snart är slut.
När jag var barn var september en skördemånad då jag fick vara med och göra "skylar"
på kornåkern. Vi barn var nog till nytta om man tänker på hur många band av säd vi kunde
bära till skylarna, när allt gjordes för hand. Sen skulle dom banden upp i storhässjan för att
torka till tröskningen. Först lastades dom på en vagn och hästen drog vagnen fram till stor-
hässjan. När jag blev så stor att jag kun de stå på vagnen fick jag kroka på banden av säd
och en annan drog upp dom i repet till en som stod uppe i hässjan och lade in dom på " roerna".
Sen fick dom hänga där och torka tills det blev tröskning.
Nu är jag pensionär och då är det ingen skörd.
Nu skulle Katarina / mitt barnbarn/ som bor i Stockholm komma hem till far och mor som
bor i Stöde och hälsa på, och då har hon lovat att komma till mig, så jag får mer undervisning
i
datorkunskap. Man får nytta med nöje. Det är roligt när dom kommer.

Nu är O.S. slut

. Nu är OS slut för den här gången. Nu börjar snart skidåkning och ishocky , och det tycker
jag är roligare. Det är alltid roligt att se vintersporten.
I dag har jag lagat korvstroganof. Det brukade jag laga när Jocke var hos oss när han var liten.
Men när han börjat skolan tyckte han att det var godare i skolan, men han hade också en förklaring varför deet var så. Dom var s som möjligtpecialister och jag var bara farmor. Han har varit
så snäll med farmor och är det fortfarande.
Det har varit solsken hela dagen, men jag har tittat på den pampiga avslutningen på O.S.
så jag har inte kommit ut. Synd!
Man behöveer nog vara ute så mycket som möjligt medan lite av sommaren finns kvar.

Lång dag

Det har varit en lång dag. Jag har inte orkat åstadskommit varken det ena eller det andra.

Jag kom att tänka på vilken skillnad det är att vara mamma än mormor. När man är mamma

då "är" man men när man är mormor då "finns " man. Det är en stor skillnad. Aktiviteten

är annorlunda. Tänk på det alla mammor. Tiden går så fort innan man vet ordet av är barnen
vuxna karlar och kvinnor, och kanske finns dom långt borta och det blir långt mellan besöken.
Småbarnsåldern är skön men jobbig.
Min mormor blev 100 år innan hon avled, men jag kände nästan inte henne. Det var inte så stora avstånd, men det fanns inte så många kommunikationer som nu och bussarna gick med
gengas. Jag kommer ihåg att min mamma och jag gick flera mil genom skogen för att hälsa
på henne.Och det enda jag minns var att hon satt och läste i bibeln, tror jag det var.
Hon hade gått igenom en stor sorg.Hennes son hade drunknat i älven och hemmet hade
brunnit upp.
Vi hade ju inte träffats så ofta så jag var blyg. Och på den tiden skulle man sitta på en stol
och vara tyst när vuxna pratade.Så var det nog överallt.Men vi var ju van vid det.
Nu böar solen sjunka i väster, så då är den här långa dagen slut.
I morgon blir det en likadan. Jag får se vad jag kan hitta på.

Äntligen en solig dag.

I dag är det äntligen en solig dag. Men höstens ankomst känns i luften. Men det är rätt så
varmt. I dag har Jocke varit här och hjälpt oss klippa gräsmattorna. Det har nog varit jobbigt
för gräset har växt så mycket i regnandet. Jocke är så duktig att använda motorredskap så
det går som en dans. Det brukade min bror Helge säga, att bara man börjar går det som en
dans, med de olika sysselsättningarna fastän han var 80 år.
Det är roligt när gammalt folk får vara friska till slutet kommer. Men sorgligt är det ändå
när den dagen kommer.
Mattias kom och hälsade på, så hej då för den här gången.

Mitt sommarlov 1939

Jag deppar i dag så jag måste komma ihåg det bästa jag visste från min barndoma lyckliga sommrar.
På den tiden gick korna på bete i skogen från morgon till kväll. På kvällen kom dom hem själva och ville bli mjölkade, men på morgonen brukade faster Kristina följa med dem bort till stor-
myra. Det var den promenaden som var det jag visste. Jag fick följa med alla morgnar.
Dom lockade dem med en blandning av mjöl och salt. Jag fick en egen burk med mjölblandning,
och jag glömmer inte när korna "buttade "på mig och ville ha.Deras sträva tunga när dom slickade i sig mjölet. Det var så roligt när man fick känna sig stor som faster Kristina.
Det var en av korna som absolut inte ville gå till skogen. Hon fick vara hemma och beta
på ställen nära bostadshuset, Hon hade fått namnet "gårdsjadden" och hon blev mitt sköte-
barn. Vi tampades ofta i olika sammanhang.Henne glömmer jag aldrig. Hon var snäll med mig
Jag var ju bara liten, men ibland tog hon överhanden, men jag klarade mig för det mesta.
Djur förstår nog mer än vad man tror om man kommer dem nära.
Till nutiden.
I går fyllde Klara 10 år. Det är hennes föräldrr som tagit över stugan i "berget" där jag
växte upp. Det är bra att det är nån som är där och grejar lite.Jag tänkte vi skulle fara
dit och titta hur det ser ut nuförtiden, men min hälsa har inte medgett någon resa.
Hoppas det blir nästa sommar.

Det har varit dåligt väder så jag har deppat i fåtöljen.Svenskarna har misslyckats på O.S.
så det har inte förbättrat humöret.
Men jag kommer ihåg från föräldrahemmet när jag var barn att vi gjorde hoppbacke på
vintern och barn samt även vuxna kom för att titta när de som vågade hoppa tävlade.
Det var fest då i berget. Vårt hus låg på en berg skant så det var naturlig backe nedanför
att hoppa i . Min bror Henry var mycket intresserad av idrott, och han klippte ut referat
om Selånger när han vann tävlingar i Hallstabacken.
Han gick bort i fjol, det gjorde också min äldsta bror. Det blev samma vecka så sorgen blev
stor.

Vi brukade prata i telefon min broder Henry som bodde i Söderhamn, så det blev tomt
när han avled. Hilda, den äldre broderns ,fru vi pratar varje vecka och det är roligt med
kontakt från hembygden.
I dag är jag inte på skrivhumör, men jag hoppas att det blir bättre till en annan dag.

Fulvädersdag,hemma.

En lördag i augusti

En lördag i augusti sitter jag som vanligt vid köksbordet och funderar vad mina barn
sysslar med när de är så osynliga. Men jag vet att de har mycket jobb och det är ju bra att det
finns arbete för alla. Gunilla ringde igår och berättade att hon varit ute i skogen och
plockat hallon. En älg stod och tittade på henne, men när hon började gå därifrån fick
hon sällskap av älgen. Då blev hon rädd och började springa, men älgen följde efter, men
hon kom till bilen i tryggt förvar och kunde åka hemoch vila sig lite.Mn hon hade inte blivi t
skrämd utan skulle iväg och fortsätta plockandet. Hon tycker det är så skönt och vilsamt
i skogen.Det är ju gott med skogshallon, föresten med alla skogsbär.
I min barndom plockade vi mycket bär.
Nin mammaoch jag plockade lingon och sålde och köpte mig en cykel. Vi gick till skogen
när mamma kom hem från jobbetoch jag slutat skolan och plockade lingon. Det fanns mycket lingon det året. Men dom skullle rensas också. Och det var kämpigt. Men det blev nog mest mammas lott. Kvällarna var långa.Vi var bland de lyckligt lottade som hade elektriskt lyse
och det var bra både för läsning och arbete.
Solen skiner idag, men det känns att hösten är på väg.Det är inte så många grader varmt.
Hugaligen ! vad det är gruvsamt att tänka på vintern.

Getskötsel med faster Sara

Min snälla faster Sara hade getter som blev mi tt roliga sällskap emellanåt'
De var i skogen på sommrarna och kom hem på kvällarna för att mjölkas.
Uppe i skogskanten fanns ett gethus dit jag brukade gå när de var där och mjölkade getterna.
Jag var ungefär 6 år när jag fick tillåtelse att vara där. Det var det roligaste jag visste
Men det fanns en sak som jag inte gillade. Jag måste dricka lite getmjölk som faster hade
i en skopa för det räknades som mycket stärkande mot TBC: som härjade i bygderna.
En dag frågade faster mig om jag ville följa med till hennes dotter som bodde i Åsberget.
Vi skulle ha med oss en get som hon skulle få.
Vi gjorde oss i ordning , som skulle ske dagen efter. Vi måste gå genom hela
byn. Tänk er en tant och en liten flicka på en byväg ledande en get. Det gick väldigt bra.
Jag var så stolt för min roll som "getledare". Men när vi kom till Åsmon skulle faster gå
till Konsum med "getsovel" som hon skulle sälja och jag skulle gå en genväg enom en skogs
dunge md geten. Men när geten inte fick följa med faster lade hon sig ner påmarken
och vägrade att gå.Jag drog och drog men det hjälpte inte. Då satte jag mig ner bredvid
geten och grät. Det var precis som geten förstod att jag var ledsen för hennes skull så
den klev upp och vi kunde forsätta.
Vi kom fram till Åsberget så småningom .
Då fick jag hembakta bullar och mjölk som var det bästa jag visste.

moflotankar

I dag har tankarna från min barndom varit positiva och vilken lycklig barndom jag hade
trots mammas kamp för överlevnaden och kriget som gjorde begränsningar när det gällde
mat och kläder. Vi saknade ingenting för det var sådan sammanhållning mellan släkten och
trygghetskänslan fanns hela tiden för jag var välkommen hos mina fastrar när mamma var
borta och jobbade. Vi försökte att få våra ransoneringskort att räcka. Jag kommer ihåg när
vi skulle gå till kristidsnämnden och hämta ransoneringskort. Det var inte så mycket som var
ransonerat från början, men kriget tog ju aldrig slut så de blev mer och mer. 1939-1945 var
en lång tid. Mest saknade mamma att kaffet inte räckte till vi fick späda på med cikoria och
doska frank hette de vist. De var gjorda av säd som rostats och kallades kaffesurogat. Det
satte en viss prägel på uppväxten och när jag ser TV och länder i krig kommer tankarna från
den tid vi ängslades för att komma med i kriget.
Oron var ju stor med krig så nära våra gränser.
Jag brukar minnas när de finska krigsbarnen frick komma till Sverrige. Det var krig i Finland
och jag tyckte så synd om dessa barn som måste lämna sina föräldrar för att vuxet folk
var dumma.
Nog är det onödigt att ställa till det för folket så barn kommer i kläm. En flicka som kom till
byn hetta Liisa och var bara 4 år. Hon var fin som en docka.
Ja, nog med krig för den här gången. Jag har sett O.S. och Frölander lyckades inte så bra
i simningen. Han kom inte till finalen, men han har ju OS-medalj tidigare så det får väl räcka
med det.
I dag är det Katarinas födelsedag. Jag har flera barnbarn som fyller år inom 1 månad så jag
får skärpa mig så jag kommer ihåg att säga grattis. Man är förvånad över att minnet blir
kortare och kortare med åren.

En fulvädersdag

I dag har det varit skyfall mest hela dagen.
Jag har tänkt på den där dikten " Porträtterne" eller vad det var av Anna Maria Länngren
där det var en tant som hade ett ben som spådde väder. Nu vet jag hur det är " huga " vad
värk jag haft i benet.
I övrigt har Sverige fått en silvermedalj till i O.S., i cykling nu också och det är ju roligt
när svenskarna lyckas efter all möda de lagt ner.
Jag kan inte förstå hur de orkar.
Man har nog inte förstått hur många människor det finns på jorden innan man hade
TV. Och tänk alla länder som är med och tävlar. Och alla som finns runtomkring och
jobbar, de är duktiga.

Blåbärskräm och björnar

I dag tog jag fram den sista burken blåbär sedan i fjol, och kom att tänka på att i år är det
nog ingen som törs ge sig ut i skogen och plocka bär, för björnar har setts på vårat bär-
ställe. I min barndom för 70 år sedan fanns inga björnar och nästan ingen älg heller.
Och det var ju bra för behovet av bär var stort för under krigsåren fanns ingen frukt
från sydliga länder. Jag minns när mamma skulle göra lite festligare gjorde hon blåbärskräm
och vispade grädde och bredde över krämen i karotten. Krämkarotten var en avlång " spillkum"
kallades den på vårt språk på den tiden, och i den skulle alltid krämen vara.
Jag har en sådan kvar, men den börjar se sliten ut. Den blir använd emellanåt sedan jag blev
pensionär,
Man blir lite ledsen när mörkret kommer på kvällen och upptäcker att det blir mörkt tidigarre
och tidigare, vilket betyder att sommaren är snart slut. Men man får tröst sig med att nästa
sommar kommer närmare.

Besök av Christer

Det är så roligt när någon av mina barn eller barnbarn kommer på besök. I går kom Christer
och Mattias. Christer hade kommit hem från besök hos Vera i Ryssland och på onsdag eller om
det var torsdag skulle Vera komma till Christer.Christer såg så glad ut. Mattias var också glad
inför sin början på skolan i Härnösand.En farmor gläder sig också när barnen och barnbarnen
tycks trivas md livet.
Själv sitter jag mest ute på norr och tittar på trafiken och förundras över vad alla långtradare
har i lasten och vart de är på väg. Många åker nog till Norge den här vägen ( E 14 alltså).
I går försökte jag ringa till Hilda i Näsåker, men hon svarade inte så jag får försöka i dag igen.
I dag ska vi äta älgstek igen. Det är nyttig mat så länge vi har något kvar av älgköttet ska vi
äta om vi orkar laga.

O.S. och älgstek

I
dag har jag inte tänkt på min barndom, som jag brukar varje dag. Det har varit T.V och
OS i Kina och det är roligt att se även om man är pensionär.
Jag blev så inspererad att jag satte igång och gjorde älgstek och då gjorde jag Ingvar så glad.
Ingvar är min sambo sedan 15 år efter att min make Tage avlidit 1982. vi bor i Fränsta,
men jag är född i Moflo i Ådalsliden där jag växt upp sedan 1930 tillsammans med min mamma
och mina 3 syskon. Min far avled 1934 varefter min mamma klarade av att försörja 4 barn.
Duktigt gjort av min lilla mor.Jag ska återkomma till mina snälla fastrar Sara och Kristina
en annan gång

Jag är mormor och farmor + lite till

Hej alla mina nära och kära !

Jag har nu hittat på nånting som jag hoppas ska hålla mig lite yngre i huvudet.

Hoppet är väl inte stort i min ålder, men det kan vara roligt att skriva tankar som dyker upp . 

Jag kommer ihåg så mycket från min barndom.Min kära lilla mamma som blev änka med 4 minderåriga barn, och dessutom krig runt om i Europa. Våra grannländer Norge, Finland och Danmark kom med i kriget (fortsättning följer).

test

test test

En mormor kan också

Min mormor är inte bara mormor, hon är även farmor och har förstås varit ung en gång i tiden.

På den här bloggen kommer hon att skriva om minnen och händelser från förr och nu.