Jag deppar i dag så jag måste komma ihåg det bästa jag visste från min barndoma lyckliga sommrar.
På den tiden gick korna på bete i skogen från morgon till kväll. På kvällen kom dom hem själva och ville bli mjölkade, men på morgonen brukade faster Kristina följa med dem bort till stor-
myra. Det var den promenaden som var det jag visste. Jag fick följa med alla morgnar.
Dom lockade dem med en blandning av mjöl och salt. Jag fick en egen burk med mjölblandning,
och jag glömmer inte när korna "buttade "på mig och ville ha.Deras sträva tunga när dom slickade i sig mjölet. Det var så roligt när man fick känna sig stor som faster Kristina.
Det var en av korna som absolut inte ville gå till skogen. Hon fick vara hemma och beta
på ställen nära bostadshuset, Hon hade fått namnet "gårdsjadden" och hon blev mitt sköte-
barn. Vi tampades ofta i olika sammanhang.Henne glömmer jag aldrig. Hon var snäll med mig
Jag var ju bara liten, men ibland tog hon överhanden, men jag klarade mig för det mesta.
Djur förstår nog mer än vad man tror om man kommer dem nära.
Till nutiden.
I går fyllde Klara 10 år. Det är hennes föräldrr som tagit över stugan i "berget" där jag
växte upp. Det är bra att det är nån som är där och grejar lite.Jag tänkte vi skulle fara
dit och titta hur det ser ut nuförtiden, men min hälsa har inte medgett någon resa.
Hoppas det blir nästa sommar.
16 Februari 2024
2 månader sedan
2 kommentarer:
Hej Marie! Vad jag tycker att det är roligt att läsa vad du skriver! Jag hoppas att allt är bra med er i Tirsta! Jag tänker på er varje gång jag far förbi. Sköt om dig och hälsa Ingvar! Kram ELin (Ps, Det var Jocke som visade mig din blogg.)
Hej mormor!
Håller med Elin om att det är roligt att läsa det du skriver. I september då jag kommer hem ska jag komma och ha en längre genomgång med dig. Hoppas att du kan läsa dina kommenterer förresten!
Kram
Skicka en kommentar