Rödbetornas dag.

I dag ska rödbetorna upp ur landet har Ingvar sagt. Det ska bli gott med färska rödbetor, fastän det är mycket jobb innan de finns i burkarna. Vi brukar äta varje frukost till kalvsylta.
I dag på morgonen såg jag ett skådespel. Det var 2 hökar som jagade en hel skock fåglar mellan de olika träden i trädgården. Det var ett förfärligt väsen, men jag tror att fåglarna klarade sig, det är så mycket löv som virvlade omkring så hökarna kunde nog inte sikta in sig på någon specell fågel. Lagomt åt dem, fastän de måste ju leva de också.
Jens simmar och står i. Han är så duktig så . Nästa gång ska dom simma i Sundsvall och har jag en bra dag ska Lena ta med mig så jag får se. Jag har aldrig förr sett Jens simma, så det ska bli roligt, om det stämmer med min hälsa. Det är ju olika dagar hur jag mår.Man får nog inte räkna med så mycket annat, i min ålder.
Det är så mycket jag skulle vilja prata med mina barn om, men när jag träffar dem är allt bortglömt, utom att jag blir glad när dom kommer.Det är väl inte så viktigt eftersom jag inte kommer ihåg.
HA EN BRA DAG.

Ta in fuxier för vinterförvaring.

Det blir mer och mer påminnelser om vintern. Nu ska alla växter in, för i går talade dom om i väderleksrapporten att vi kunde vänta oss en frostnatt.Men jag vill inte byta Norrland mot varmt väder söderut. " Född Norrlänning, alltid norrlänning i själ och hjärta". Det är så skönt på våren när naturen är tvättad och ren av snön och kylan. Vi är ju van vid starka gränser mellan de olika årstiderna, och det är roligt att kunna vänta på t.ex., att snart är det vår.Att fira våren med brasa, tal och sång är ju en av höjdpunkterna.
För varje dag som går är vi närmare våren. Jag har sett hur fåglarna samlats i storas skockar för att flytta till vintervisten i varmare klimat,men jag skulle inte vilja följa med. Nu får jag försöka hitta på nånting över vintern, som jag klarar av att göra så blir det en ny vår.Hurra! för vårt vackra och fredliga land.
Det jag sörjer just nu är att jag inte kom till Hilda i Näsåker på hela sommaren.Jag var så säker på att kunna, Jag ville ju också besöka mitt föräldrahem i Moflo. Sommaren gick så fort. Jag vet inte varför ja inte kunde åstadkomma det, men det är ryggen som sätter " käppar i hjulet".
Jag ska nu komma ihåg att ringa till Birgit och säga " Grattis på hennes födelsedag". Det är ju inte roligt att bli gammal, men man är ju inte äldre än man gör sig.
HA DET BRA ALLA!

Stormväder

Det stormar idag. Det är bland det värsta jag vet. Det sitter nog i sedan barndommen.
Mamma var så rädd för att elden skulle komma loss, när de stormade.Det eldades ju på ett annat sätt för 70 år sedan och många eldsvådor uppstod när det stormade.Jag har upptäckt att 3 av mina barnbarn har fyllt 30 år och 1 är 29. Jag vet inte vad man säger, när dom inte längre är tonåringar. Nästan alla har passerat 20-årsgr änsen. Det går ju att säga att mina barnbarn är gamla, men det låter hemskt.Då blir ju jag ännu äldre. Ha,ha!Det finns nån som brukar säga att " man är inte äldre än man gör sig. Jag får väl säga barnbarn så blir det dubbelbarn.Eller också får vi hitta på något nytt som jag inte känner till ännu, som föryngrar oss alla.Det skulle vara kul, men hur man än beter sig så går åren inte baklänges utan man blir inte yngre med åren, Tyvärr !
Hejsan lilla Katarina. Jag längtar efter dig ! Kram mormor.
Jag hörde från Näsåker att ett av mina barnbarn fanns i Ångermanlandstidningen. Det var frågor om vad de skulla göra i helgen. Det blev datorgöra och kompisar. Dom sa att du var så fin på kortet i Tidningen. Ha det bra Mattias ! önskar farmor. Om du kommer ska du få en liten födelsedagsprecent. Till Frank och Katarina skickar jag på
post.

Födelsedagssfirande

I dag är det fest i Sättna. Birgit fyller 75-år, men jag har inte förmåga att ta mig dit. Vi får ses en annan gång.Hurra ! från mig. Ingvar ska fara och träffa dom närmaste till Birgit sedan ska dom fara gemensamt och uppvakta.
Jag hoppas att någon kommer och hälsar på mig en stund. Dagarna blir lite långa. Det var meningen att Katarina skulle komma till Stöde, men hon ringde igår och talade om att det blivit ändring.Det var synd, hon brukar komma en stund till mig. Roligt att hon ringde. Vi pratade rätt länge.Dom börjar att bli medelålders mina barn-barn, inte
konstigt att man känner sig gammal.
Barn-barns bartnen är gulliga, men man orkar inte engageera sig i dem, men det är ju roligt att se dem.De har växt lite mellan varje gång.Annas Hugo har jag inte sett på över ett år.Likadant med Lindas barnen. Robin kom hit ilag med Andreas och Verner och det dröjde ett tag innan jag kom på att det var Robin. Dom förändras så i den åldern.Det är rolit att se dom, så jag hoppas dom inte glömmer bort mig.
Bodil och Danne skulle fara till Moflo och göra höst. det är roligt för mig att de grejar i mitt barndomshem som de övertagit.
Ingvar hade pratat med Edit och hon hade varit ute och handlat ilag med Birgit, så det går tydligen rärr väg med tillfrisknandet efter benbrottet. Hon ska fylla 90-år dagarna före jul, så det är ju roligt att hon är på " benen" . Det brukar ta lång tid för så gamla att läka skador. Men Edit är speciell.
Nu ska jag säga " Hej" till Ingvar som ska på födelsedagsuppvaktning.
Ha en bra dag alla läsare.

Karamellaffärer för 70 år sedan.

Nu skickar jag mest efter allt möjligt i kataloger. När jag var barn brukade jag gå till affären och handla, mest kaffe åt farbror Hans.Jag stod spänd när han grävde i plånboken om han skulle hitta fem öre eller två öre som jag skulle få för att jag gick. För två öre fick man en stor kola, för fem öre en strut karameller. Affärsinnehavaren var gift med en syster till mamma, så utan slant stod man spänd och tittade om han skulle riva av en bit av smalaste pappret. Det var det han använde och gjorde karamellstrut av.Då visste man att det blev karameller med sig hem.
Choklad fanns det inte under krigsåren, men hårda fruktkarameller av olika smaker fanns det gott om för dom som hade pengar att köpa för.Pengar var det smått om, för dom flesta karlarna låg inkallade i olika delar av Sverige för att försvara vårt land i händelse av att vi blev överfallna. Egentligen var det ett under att vi klarade oss från kriget.Hoppas att vi får leva vidare som vi gjort i många år nu.
Kram till mina nära och kära.

Vackert höstväder

I dag skiner solen från en molnfri himmel.Löven har blivit alldeles gula på några dagar, och man kan inte tänka sig att snart är det vinter, med allt som deet för med sig.Ingbert hälsade på oss i dag, och han hade med sig så goda vienerbröd, som vi fick till kaffet. Det var så gott! Man kan inte tro att Ingbert är pensionär. Han är så pigg.
I övrigt är allt som vanligt. Jag är inte på skrivhumör så det får räcka med det här.

Vackert väder idag.

Dagarna går så fort när man stökar med papper. Jag fick upp mina bröders dödannonser
och upptäckte att det gått ett år sedan de avled. Det var ju konstigt att de dog på samma vecka. Henry som varit sjuk så länge, och Helge som varit frisk och arbetasför hela sitt liv. Min syster dog 1957. Nu är jag ensam syskon kvar. Tur att jag har barn som förgyller mitt liv emellanåt. De är snälla mina barn, trots att de har så mycket att göra.Jag skulle ju vilja ha besök oftare, men de gör väl så gott de hinner.
Nu är det dags att göra höst på gravarna. Det sköter mina barn om sedan jag blev halt och " lytt". Tur att jag inte behöver tänka på det.Min mors grav i Näsåker har Barbro skött det här året, men jag ska be mina barn att anmäla vården till kyrkan däruppe, så det blir ordnat om jag trillar av"pinn".
Det blir för långt att fara, och stackars Hilda kan ju inte måsta bekymra sig för allting. Barnen kan ju dra iväg åt olika håll. Man vet ju inte hur tiderna blir framöver.Det är ju lite oroligt för oss Norrlänningar.
Just nu ser världen väldigt ljus och glad ut. Löven skiftar i vackra färger, men jag kan inte låta bli att tänka på mina snälla bröder som gick bort i fjolhöst. Jag hoppas att jag får leva några år till och se hur det går med allting. Man sitter liksom på läktarplats och beskåder världen från ovan, sedan man inte har något arbete.Det är skönt samtidigt som det är långsamt att vara pensionär.Jag trodde inte att jag skulle bli handikappad på ålderns höst, utan att man skulle få vara ute och resa och se sig omkring lite i världen.
Men hoppet finns väl att kunna bli åtminstone någorlunda, så man kan röras i de närmare kretsarna.
Ha en glad höst, snart blir det vinter och då kommer andra sysselsättningar med snön och dyligt. Exempel: Eldningsnöskottning, sparkåkning,skoteråkning m.m. Det finns nog sysselsättningar för mina barn då också.Vi ses mina nära och kära.

Julhandel ur katalog.

I dag har jag upptäckt att det kan vara roligt med en REA katalog som handlar om julen. Det känns roligt att ha barnbarn, som kanske tycker om att få en julklapp.Förr kunde man trängas i affärerna före jul, men nu får man passa tillfället när det kommer erbjudanden. " Man får passa tillfället, tillfället passar ingen." Hå,hå,ja,ja. Det är 3 månader kvar till jul, med snö och kallväder.Jag kommer ihåg sjukhuset när jag skriver 3 månader, därför att jag ska kollas var 3:e månad i 3 år ocj därefter varje år i 3 år till.
Hoppas jag får leva så gör jag det gärna.
Hej alla mina nära och kära. Nu ska jag få mig lite mat. Det är inte roligt att vara hungrig.

TV tittande en hel dag,nästan

Det är mycket nytt man får se och höra på TV. På Historiakanalen kan man hitta bra saker mest hela dagarna. När man tappat förmågan att arbeta, måste dagarna förbrukas på något sätt. Och då kan det vara roligt att se och höra saker som man inte kunde lära sig i skolan när man var ung, därför att det blev för kort skolgång. Men det är ju bra att ha kvar lite till pensionärsdagarna som är så långa.
Men Historia handlar tydligen bara om krig, makt och elände. Man blir ju inte glad precis. Glädjen för en gammal farmor och mormor kommer fram när man hör att barnen och barn-barnen, har det bra. Det är nästan bara det som existerar.
Snart kommer Lissie och vi ska byta tdningar. Då har vi gemensamma, saker att prata om.Hon har också småbarn, som hon är mormor till.
Solen skiner i dag, men det är konstigt hur fort det går att dagarna blir kortare och kortare. Det är inte länge sedan det blev mörk halv nio och nu skymmer det halv åtta.Nu ska jag gå på verandan och sätta mig i solen en stund.
Kram allasom läser min blogg.

Söndagmorgon.

Det känns lite bättre i dag. Solen tittar fram lite och jag har sovit hela natten.
Mitt ben och min rygg har varit snällare, men jag börjar gruva mig till återbesöken på sjukhuset. Det har gått mig lite på nerverna, att det inte blir någon ände. Det ska ta 6 år innan jag bedöms som frisk.
Bodil skrev att de skulle fara till Moflo och göra höst. Det är tur att de bryr sig om mitt barndomshem. Det känns lite extra med ett barndomshem och det var ju farfar som satte upp den som " föderråstuga". Det är väl bara till besvär för dem, men de har inte beklagat sig.Dom får ju sälja den om dom vill. Tyskar brukar ju köpa däruppe.
Vi skulle ha kontaktat Anders Lidström och Birgitta Lodin så vi inte tappar släktkontakten alldeles. Det är kusiner till mina barn. En nära släkt. Min syster Svea dog i Falun 1957, och hennes make Gunnar är också borta sen någr,,a år. Hon var mor till Birgitta. Min bror Henry som bodde i söderhamn var far till Anders. han dog i fjol samma vecka i september, som min äldsta bror Helge i Näsåker.
Det tunnas ut med släkten, och det är väl livets mening. Mina bröder blev ju gamla men min Syster var 37 år. Det var en väldigt stor sorg för oss när hon gick bort
I dag ska jag försöka komma ut. Det blir lite " tunt" med utevistelsen eftersom det regnat mest varje dag.
Jag får se hur det blir när Ingvars syster Edit fyller 90 år. Det är en sådan olämplig dag. Det är den 21 december, Det är så nära jul och kanske svårt med trafiken. Hon bor bara på Frösön, så det är ingen lång väg. Kanske blir det en resa.
Kram till alla mina nära och kära.

Solen skiner idag.

Det känns lite bättre med humöret idag. Det är solsken, men löven sitter kvar i träden, men de lyser gula.Nu har barnbarnen kommit igång i resp. skolor och varken dom eller deras föräldrar syns till.
I förrgår såg jag ett föredrag av Koffi Annan / Ursäkta stavningen. Det är inte lätt för en gammal mormor att kunna stava allting rätt.Men det han sa var tydligt. det handlade mest om miljöförstöring, men även andra faktorer som förstör vår värld.Det krävs mycket samarbete länderna emellan, för att klara alla " farligheter" som hotar vår värld. Han var i Tällberg för att ur kungens han emottaga ett pris, swom han fick skänka till vilken välgörande organisation han själv ville. Vi får vsv.äl se framdeles vad det blir. Det var 500.000.- sv.kronor.
I min barndom hördes ingenting om miljöförstöring. Det är konstigt att så mycket hunnit hända på 70 år.Jag
tycker inte det känns så länge sedan.
Min kusin Lindas far och några till hade skaffat en radio.Och de skulle hålla till i folkets hus, eller motsvarande, och hade bjudit in bybor för att de skulle få höra radio. Men dom kunde inte få till hörbart ljud just då. Så har tekniken gått framåt på inte längre tid än 70 år.1939 skaffade Helge radio hem till oss, och det var tidigt i förhållande till många andra.
Jag minns så väl när vi hörde radio och mamma slog iop händerna och sa att nu har det blivit krig. Det var när Tyskland anföll Polen om jag inte minns fel.

Solen skiner idag.

Mjölkningen.

Det är så dassigt väder, jag måste tänka på min roliga barndom kanske jag kan komma på lite bättre humör.
En dag sa faster Kristina att det var dags för mig att lära mig mjölka, men först skulle vi ta in kossan i sommarladugården. Den betade intill en gärdsgård och jag skulle hämta den där. Utanför " tjuderlängden" växte grönt fint gräs, och där ville den stanna. Jag drog och slet i " tjudret"/ repet som den satt fast i /. Hon ville inte gå, så jag gick framför och sparkade på nosen för att hon skulle släppa gräset.Det accepterade hon inte, fastän hon brukade vara så snäll. Hon stångade inte , utan buttade mig mot hagen. Jag kom högre och högre upp så till sist ramlade jag över på andra sidan. Dit kunde hon inte nå. Då ropade jag på faster Kristina som kom och hämtade henne. Sedan skulle det bli mjölkning av.Jag minns att jag var 11 år så det var inte någon stor mjölkerska. Jag fick pall och hink och satte mig tillrätta under kon som stod i båset. Det gick bra till att börja med, men det tog nog för lång tid, så kon blev less. Hon lyfte foten och nsatte ner den i mjölkhinken.
Då blev jag så lessen för att hon förstörde mjölken som jag redan mjölkat. Jag blev så lessen så jag gick därifrån och sattemig ensam och grät.Någon mer mjölkning blev det inte i mitt liv.
Hejsan Elin! Tack för kommentarerna. Det är roligt att höra ifrån dig. Det muntrar upp mig.Men jag är spröppligare nu än när vi hade kontakter.

En tröttsam dag.

Det kan inte vara roligt alla dagar. I dag är en tröttsam dag. Jag tittade på TV
och såg riksdagens öppnande och förvånade mig över att kungen och drottningen orkar
delta i allt möjligt. Att sitta och lyssna på långa föredrag.Vi får vara tacksamma att vi fått leva i ett lugnt och fridsamt land och hoppas att det blir så i fortsätt- ningen. Det är nog jobbigt för dom som ska styra.Det måste finnas ett stort intresse.
I går var Lena till mig en stund.Det var så roligt,men jag känner mig förkyld så det blev nog bara pratat sjukdommar. Hoppaqs hon kommer igen snart.
Kram till alla mina nära och kära. Det är skönt att veta att Ni finns.
Man kan känna sig ensam när man är gammal och inte har något arbete att gå till.

Matlagning.

Det bidde ingenting. Lite kött och äpplekräm till middag. Det har gått i trötthetens tecken. Jag kä ner mig lite vissen. Lissie skulle komma och byta tidningar, men vi kom överens om att vänta så kanske jag blev lite piggare.

Ännu en kulen dag.

I dag har jag tänkt att eftersom det är söndag kommer nog .någon av mina barn och hälsar på. Men alla jobbar och står i så det finnsnog ingen tid för gamla mor.Men det blir nog bättre när det blir vinter, förhoppningsvis Det är tur att det finns arbete för dom som är i arbetsför ålder.Katarina ringde och sa att hon hittat ett svamp-ställe.Jag blev så otroligt sugen på att plocka svamp. Men den tiden är förliden. Katarina kommer ihåg mormor, fastän hon bor i Stockholm.I kväll reser hon hem, så då är den glädjen slut.Jag har ju varit klen sista året så barnbarnen vet nog inte säkert om jag orkar ta emot dem. Men det är uppmuntrande för mig om dom tittar in. Jag kan väl inte bjuda som förr, men lite fika går nog.Jag blev väldigt glad när Linda mejlat till mig. Det var så länge sedan jag träffade henne.I dag känns min barndom långt borta. Jag kan inte komma ihåg nånting av dom glada händelserna sedan barndomen. Dom kommer nog fram om solen börjar skina.

Funderingar inför hösten

Solen skiner idag, ändå är det höst i luften.
Nu är lingonen syltade och klara att ätas upp inför hösten.
Hösten är ett tungt ord, som gärna kommer upp hela tiden. Man måste planera inför vintern när man är pensionär och inte orkar som f,örr men det är tryggt att veta att det finns hemtjänst där man kan få hjälp om det behövs.Våra barn ställer upp i mån av tid, så deet går ingen nöd på oss. Det ä r bara " dumheter " att oroas. Jag skulle inte kunna skriva om inte Christer och Katarina ställt upp och hjälpt mig att komma igång.Det gör jag för att jag tror att det är nyttigt för huvudet. Vi får väl vänta och se. När det gäller sjukvård har vi Lena som alltid är tillreds för sådana saker och Gunilla står för klädinköp m.m. Erik sköter våra bilar och sedan har vi Ingvars dotter och barnbarn som finns tillhands nära oss. Man tänker inte på hur mycket hjälp det finns att tillgå förrän det står på, jag höll på att skriva pappret, men det har ju blivit fel. Appropå papper, så brukade vi skriva brev till varandra, min kusin Linda och jag. Det var länge sedan det blev sist, men jag kanske kommer mig för att åstadskomma ett pappersbrev, nu när jag tränat upp mig på datorn.
I dag har Hilda, min kära svägerska från Näsåker ringt, vi har pratat länge. Det är 1 år sedan min broder Helge dog, och trots att hon är ofärdig och gammal klarar hon sig bra. Åren går fort
när man blivit gaqmmal. I dag blir det fläsk och " pärer". Snabbt och enkelt.

Koka lingonsylt

Hej och hå , Nu är det höst på riktigt. Nu kokas lingonsylt och äpplemos i långa banor. Jag är en dålig jobbare nu för tiden. Det känns som min tid för att göra något är förbi, men hoppet om att jag ska bli bättre finns någonstans inom mig. Tur att man är pensionär. Även om man tycker att pensionen är liten i förhållande vad lönerna var när man jobbade så är det skönt att den finns.Man vet ju vad man har att reda sig med. Elisabet kom med färdigt äppelmos och Jonas kom med äpplen som jag ska försöka frysa i portioner till kräm.
När jag kommer ihåg lingonkoken från min barndom, kan man förvånas för att hela tunnor med lingonsylt gick åt över en vinter. Det var lika i alla hushåll. För att man inte hade råd att köpa allt socker på en gång så hade man sylten förvarad sur och rörde i socker för varje tillfälle. Då fanns inte sylt att köpa i affärerna utan varje hushåll var ute i skogarna och plockade bär. Synd att bärplockning nästan upphört. Det var så mysigt att sitta ute i skogen och dricka medhaft kaffe och samtidigt veta att man gjorde nytta.
Vad jag längtar ut i skogen när jag tänker på hur det var.
Jag plockade mycket svamp, men nu törs jag inte, för jag har glömt vilka som är ätliga.

Tätmjölken

När jag var barn gjorde vi långfil själva. Vi gick ut i skogen och plockade tätört / pinguicula/

Jag har glömt hur man gjorde, men i en tidning läste jag om Carl von Linne som varit på en resa

i Lappland1737 och prisade tätmjölken i Flora Lapponia. En T.M Fries översatte hans recept

så här:

Några färska, nyss plockade tätörtsblad av vilken art som helst, lägges i en sil, och den nyss mjölkade, ännu ljumma mjölken hälles över. efter att den blivit silad, ställes den undan en eller två dagar för att surna. Den får därunder större seghet och fasthet. Då sådan mjölk en gång blivit beredd behöver man bara ta en halv sked av mjölken för att sätta ny mjölk. Även om denna förvandling fortsätter i det oändliga, tyckes den sista mjölken ej avtagit i kraft skriver Linne.

Ja man kan ju förundras över hur kvinnorna på den tiden orkade med allt tungt arbete, utan några moderniteter som finns nu.

Hurra! Ni starka kvinnor som gjort att vardagen för oss efterkommande blivit bekvämare.

I samma tidning läste jag"Livet är för kort för att levas dammfritt

Blåsväder

Nu är min dator i funktion igen. Men mitt huvud är inte så bra i dag,så jag vet inte hur det blir.
Det beror nog på det regniga och dåliga vädret.
Katarina , Frank och Gunilla har hälsat på. Katarina bor i Stockholm, men hon kommer ihåg sin mormor och det är roligt. Hoppas at hon kommer fler gånger. Jag glömde säga till Gunilla att hon kunde ta dillkronorna m i landet som hon sagt att h on ville ha.
I övrigt har jag mest tittat på T.V. om orkaner och stormar ute i världen.
Det är synd om människorna i de drabbade län dern. I Kuba uppstår hungersnöd och annat i samband med ovädret.
Jag minns en händelse från barndomen som inte var trevlig i samband med en liten tromb.
Jag följde med faster Sara till källan, för att hämta vatten. Vid källan hade vi ett skjul med tvätt gryta och övrig utrustning för a tt hålla till och tvätta. Min räddning blev att jag såg smultron i slänten och gick dit för att plocka och sätta på ett strå som vi brukade göra som barn. Mellan bostadshusen kom en virvelvind tog tag i tvättstugan och stackars faster Sara
som ochså följde medoch där satt jag chockad. Jag såg ju min snälla Faster som följde med upp i
luften till sammans med bråtet från stugan och det var ett förfärligt oväsen.
Men det var nog en skyddsängel som lyfte ner faster från luften och satte ner henne på marken

En ny vecka

I morgon börjar en ny vecka och min dator fungerar igen. Det har varit trist under när Ingvar jagat älg och datorn inte fungerat.


Appropå älg. När jag var ungefär 10 år så tänkte jag bli en skidstjärna. Jag hade ett spår uppe i skogen som jag brukade träna i .Jag fick nog inte tillåtelse av mamma att åka så långt upp i skogen, men hon hade ju inga skidor så hon kunda titta vart jag åkte.Jag åkte ett spår som skogs-arbetarna använde när dom skulle till ett hygge bakom stormyrbergret. När jag skulle

uppför valåsen och stakade uppför och tittade upp stod en stor älg alldeles framför mig i spåret.

Då blev det bråttom. Ett lappkast har nog aldrig gått så fort. Jag åkte gent över berget och ramlade och förstörde skidorna. Och inte nog med det. Jag hade lånat Henrys nya fina skidor och

jag tänkte att nu får jag spö när han kommer hem och ser att jag förstört hans skidor.

Men det kom en mamma emellan. Det behövdes bara en blick från mamma så kom lillasyster

helskinnad undan äventyret.