Söndagmorgon.

Det känns lite bättre i dag. Solen tittar fram lite och jag har sovit hela natten.
Mitt ben och min rygg har varit snällare, men jag börjar gruva mig till återbesöken på sjukhuset. Det har gått mig lite på nerverna, att det inte blir någon ände. Det ska ta 6 år innan jag bedöms som frisk.
Bodil skrev att de skulle fara till Moflo och göra höst. Det är tur att de bryr sig om mitt barndomshem. Det känns lite extra med ett barndomshem och det var ju farfar som satte upp den som " föderråstuga". Det är väl bara till besvär för dem, men de har inte beklagat sig.Dom får ju sälja den om dom vill. Tyskar brukar ju köpa däruppe.
Vi skulle ha kontaktat Anders Lidström och Birgitta Lodin så vi inte tappar släktkontakten alldeles. Det är kusiner till mina barn. En nära släkt. Min syster Svea dog i Falun 1957, och hennes make Gunnar är också borta sen någr,,a år. Hon var mor till Birgitta. Min bror Henry som bodde i söderhamn var far till Anders. han dog i fjol samma vecka i september, som min äldsta bror Helge i Näsåker.
Det tunnas ut med släkten, och det är väl livets mening. Mina bröder blev ju gamla men min Syster var 37 år. Det var en väldigt stor sorg för oss när hon gick bort
I dag ska jag försöka komma ut. Det blir lite " tunt" med utevistelsen eftersom det regnat mest varje dag.
Jag får se hur det blir när Ingvars syster Edit fyller 90 år. Det är en sådan olämplig dag. Det är den 21 december, Det är så nära jul och kanske svårt med trafiken. Hon bor bara på Frösön, så det är ingen lång väg. Kanske blir det en resa.
Kram till alla mina nära och kära.