Vackert väder idag.

Dagarna går så fort när man stökar med papper. Jag fick upp mina bröders dödannonser
och upptäckte att det gått ett år sedan de avled. Det var ju konstigt att de dog på samma vecka. Henry som varit sjuk så länge, och Helge som varit frisk och arbetasför hela sitt liv. Min syster dog 1957. Nu är jag ensam syskon kvar. Tur att jag har barn som förgyller mitt liv emellanåt. De är snälla mina barn, trots att de har så mycket att göra.Jag skulle ju vilja ha besök oftare, men de gör väl så gott de hinner.
Nu är det dags att göra höst på gravarna. Det sköter mina barn om sedan jag blev halt och " lytt". Tur att jag inte behöver tänka på det.Min mors grav i Näsåker har Barbro skött det här året, men jag ska be mina barn att anmäla vården till kyrkan däruppe, så det blir ordnat om jag trillar av"pinn".
Det blir för långt att fara, och stackars Hilda kan ju inte måsta bekymra sig för allting. Barnen kan ju dra iväg åt olika håll. Man vet ju inte hur tiderna blir framöver.Det är ju lite oroligt för oss Norrlänningar.
Just nu ser världen väldigt ljus och glad ut. Löven skiftar i vackra färger, men jag kan inte låta bli att tänka på mina snälla bröder som gick bort i fjolhöst. Jag hoppas att jag får leva några år till och se hur det går med allting. Man sitter liksom på läktarplats och beskåder världen från ovan, sedan man inte har något arbete.Det är skönt samtidigt som det är långsamt att vara pensionär.Jag trodde inte att jag skulle bli handikappad på ålderns höst, utan att man skulle få vara ute och resa och se sig omkring lite i världen.
Men hoppet finns väl att kunna bli åtminstone någorlunda, så man kan röras i de närmare kretsarna.
Ha en glad höst, snart blir det vinter och då kommer andra sysselsättningar med snön och dyligt. Exempel: Eldningsnöskottning, sparkåkning,skoteråkning m.m. Det finns nog sysselsättningar för mina barn då också.Vi ses mina nära och kära.