Mjölkningen.

Det är så dassigt väder, jag måste tänka på min roliga barndom kanske jag kan komma på lite bättre humör.
En dag sa faster Kristina att det var dags för mig att lära mig mjölka, men först skulle vi ta in kossan i sommarladugården. Den betade intill en gärdsgård och jag skulle hämta den där. Utanför " tjuderlängden" växte grönt fint gräs, och där ville den stanna. Jag drog och slet i " tjudret"/ repet som den satt fast i /. Hon ville inte gå, så jag gick framför och sparkade på nosen för att hon skulle släppa gräset.Det accepterade hon inte, fastän hon brukade vara så snäll. Hon stångade inte , utan buttade mig mot hagen. Jag kom högre och högre upp så till sist ramlade jag över på andra sidan. Dit kunde hon inte nå. Då ropade jag på faster Kristina som kom och hämtade henne. Sedan skulle det bli mjölkning av.Jag minns att jag var 11 år så det var inte någon stor mjölkerska. Jag fick pall och hink och satte mig tillrätta under kon som stod i båset. Det gick bra till att börja med, men det tog nog för lång tid, så kon blev less. Hon lyfte foten och nsatte ner den i mjölkhinken.
Då blev jag så lessen för att hon förstörde mjölken som jag redan mjölkat. Jag blev så lessen så jag gick därifrån och sattemig ensam och grät.Någon mer mjölkning blev det inte i mitt liv.
Hejsan Elin! Tack för kommentarerna. Det är roligt att höra ifrån dig. Det muntrar upp mig.Men jag är spröppligare nu än när vi hade kontakter.