Hösten känns i luften.

I dag på morgonen var det dimmigt och höstigt. Vi har haft på värmen i dag för första gången
efter sommaren. Förr har vi bara haft på varmvattnet.
I barndomen var det bråttom på höstarna. Skolan började för barnen, men vi fick lov för
att ta upp potatis, även de som ingen potatis hade satt. De brukade hjälpa till där det fanns
och då fick vi en påse med oss hem. Vi hade potatisland, ett litet, men som vanligt var det
hos farbror Hans som jag hjälpte till. När han gick med lien till slipstenen var jag till hands
för den skulle dras, vid slipningen och många allehanda sysslor kund jag hjälpa till med. Men
jag kommer ihåg att vid tröskningen var det speciellt roligt.
Det fanns en anordning som drogs av hästar som drog matningen av tröskverket.
Det kallades " vandringen". Det var en lång stång av trä /grov/ och på mitten av stången
satt ett kugghjul som fungerade på ett visst sätt när hästarna en i varje ände gick runr,runt
På så sätt tröskades säden när tröskverket matades med kärvarna. Hade man tur med den
som körde hästarna kunde man få åka på stången en stund. Det var jättekul tyckte jag.
Det där med potatisupptagningen var inte lika roligt. Men man kände sig viktig när man
hade fått en hink och ett "pärgräv" och blev anvisad en rad som man fick alldeles för sig
själv. Dagen blev lång och det blev långt till änden på raden, om landet var stort. Men det
var gott med kaffe och doppa som det bjöds på ute på åkern om det var några som jobbade.
Och vad stolt man var när raden var färdig när vi gjorde kväll.
Det var nog några dagar man hade potatislov kallades det.