Blåbärskräm och björnar

I dag tog jag fram den sista burken blåbär sedan i fjol, och kom att tänka på att i år är det
nog ingen som törs ge sig ut i skogen och plocka bär, för björnar har setts på vårat bär-
ställe. I min barndom för 70 år sedan fanns inga björnar och nästan ingen älg heller.
Och det var ju bra för behovet av bär var stort för under krigsåren fanns ingen frukt
från sydliga länder. Jag minns när mamma skulle göra lite festligare gjorde hon blåbärskräm
och vispade grädde och bredde över krämen i karotten. Krämkarotten var en avlång " spillkum"
kallades den på vårt språk på den tiden, och i den skulle alltid krämen vara.
Jag har en sådan kvar, men den börjar se sliten ut. Den blir använd emellanåt sedan jag blev
pensionär,
Man blir lite ledsen när mörkret kommer på kvällen och upptäcker att det blir mörkt tidigarre
och tidigare, vilket betyder att sommaren är snart slut. Men man får tröst sig med att nästa
sommar kommer närmare.