moflotankar

I dag har tankarna från min barndom varit positiva och vilken lycklig barndom jag hade
trots mammas kamp för överlevnaden och kriget som gjorde begränsningar när det gällde
mat och kläder. Vi saknade ingenting för det var sådan sammanhållning mellan släkten och
trygghetskänslan fanns hela tiden för jag var välkommen hos mina fastrar när mamma var
borta och jobbade. Vi försökte att få våra ransoneringskort att räcka. Jag kommer ihåg när
vi skulle gå till kristidsnämnden och hämta ransoneringskort. Det var inte så mycket som var
ransonerat från början, men kriget tog ju aldrig slut så de blev mer och mer. 1939-1945 var
en lång tid. Mest saknade mamma att kaffet inte räckte till vi fick späda på med cikoria och
doska frank hette de vist. De var gjorda av säd som rostats och kallades kaffesurogat. Det
satte en viss prägel på uppväxten och när jag ser TV och länder i krig kommer tankarna från
den tid vi ängslades för att komma med i kriget.
Oron var ju stor med krig så nära våra gränser.
Jag brukar minnas när de finska krigsbarnen frick komma till Sverrige. Det var krig i Finland
och jag tyckte så synd om dessa barn som måste lämna sina föräldrar för att vuxet folk
var dumma.
Nog är det onödigt att ställa till det för folket så barn kommer i kläm. En flicka som kom till
byn hetta Liisa och var bara 4 år. Hon var fin som en docka.
Ja, nog med krig för den här gången. Jag har sett O.S. och Frölander lyckades inte så bra
i simningen. Han kom inte till finalen, men han har ju OS-medalj tidigare så det får väl räcka
med det.
I dag är det Katarinas födelsedag. Jag har flera barnbarn som fyller år inom 1 månad så jag
får skärpa mig så jag kommer ihåg att säga grattis. Man är förvånad över att minnet blir
kortare och kortare med åren.