Köksbestyr, hela dagen.

Det har varit ett bestyr hela dagen, med slutet av rödbetskokningen och funderingar om bankkrisen. Britt ringde och vi pratade sjukdommar ett tag.Och ingen avg oss är speciellt orolig för vår hälsa. Vi får krångla på som vi har det. Varje dag har nog av sin egen plåga, så något bekymmer för framtiden har vi inte.Vi ska försöka träffas,det var så länge sedan sist.Nu har vi sagt det så länge, men det blir nog så småningom.
Hon hade fått kopior av min blogg, så hon har läst, fastän hon inte har nån dator. Det är ju roligt när mina gamla vänner läser, och ser hur jag har det och hur jag haft det i min barndom som jag älskar så. Tänk att det var så fattigt och ändå känner man sig så nöjd med barndommen. Det är min lyckligaste tid.Tack min kära strävsamma mamma. Hon skulle ha fyllt 110 år den 5 oktober, om hon levat.Det är förunderligt att det gick så bra, fastän pappa dog när jag var 4 år och vi var fyra
barn.Utan den hjälp som finns i nutid.
Man kan nog tänka tillbaka posetivt, därför att vi har det bra som pensionärer.