I väntan på Lena.

Jag sitter i fönstret och tittar om Lena kommer. Det är bra att jag får vänta så går dagen fortare sedan. Hon skulle komma och spola vax ur mina öron. Det kånns som en stor klump där.Hoppas det är vax så det blir något enkelt.
Jag ser att det är frost i dag. Den första märkbara frosten det här året. Det går fortare och fortare att vintern kommer, och det betyder ju att vi kommer närmare och närmare våren.Skönt att tänka så! Det blir lite mera positivt att tänka på en ny vår och sommar.När man var ung kunde man roa sig på vintern på ett annat sätt än när man blivit gammal.Jag försökte ju vara i Getberget tillsammans med mina barn. Lena var så liten när vi var där. 4 år tror jag.Jag minns en gång hon åkte utför och det bar iväg utav bara den, sen försvann hon så jag åkte efter för att se var hon tog vägen.
Det fanns gropar runt belysningsstolparna, och längst nere i gropen låg hon och kunde inte komma upp. Tur att mamma var med den gången. Barnen behöver sina mammor då och då.Det var ju dom som såg, men ingen kom sig för att hjälpa henne ur gropen.Det var roligt på den tiden när barnen var små. Fastän det var jobbigt ibland. Men det var ett roligt jobb. Det kämpigaste var köksbestyren. Även om det var roligt att laga mat, fanns det ju disk också.Lagomt åt pojkarna att de får deltaga i köket nu för tiden. Så var det inte förr
Jag måste nog sluta nu. Hälsningar till Er alla. Kram!