Jättemycket snö.

När man tittar ut ä det så mycket snö, att man aldrig minns så mycket före jul på länge.Det är nästan kusligt, det hänger så mycket i träden. Jag såg i tidningen att de använt en helikopter,för att blåsa ur träden närmast el-ledningar så att träden inte ska ramla på ledningen utav snötyngden. Alla tycker det är så vackert.Att se på är det ju julstämning, men för dom som arbetar utomhus är det nog besvärligt.
I dag är det Nobell-dagen och då skulle min bror i Söderhamn ha fyllt år.Det är tomt när dom avlidit, men livet fortsätter.Det finns ju en yngre generation kvar. Hoppas det inte blir så halt på vägarna.
Nu ska
christer och Mattias snart åka till Vera i Ryssland. Jag hoppas det går bra.Jag kan nog inte komma ut och köpa julklappar utan det får bli julkort till vännerna och en slant till dom mindre barnen och barnbarnen.Det känns inte lika högtidligt med julen nu som när man var ung.Då var det roligt med alla förberedelser. Nu orkar man ingenting. Man får vara nöjd med att vara hemma från sjukhuset.Oron av att bli långvarigt sjuk sitter i. Men man får följa Hildas råd:Ta en dag i taget.
Nu är det mörkt ute fastän klockan är bara tre. Jag kommer inte ihåg när det vänder
Men än dröjer det nog ett bra tag. Jag minns januari som en lång månad. I februari brukar solen värma lite om dagarna.
Jag hoppas att "tjejen "med huvudvärken blir bra till jul. Det är väl förkylningen som "svitrar".
Det är synd om Helges Birgit som brytit benet igen. Huga ligen ! Det är långsamt att vara ofärdig, det vet ju jag, men du får rätta dig efter mamma: Ta en dag i taget!Du är ju ung så läkningen går snabbt.
Ha en skön dag alla i vårt Vinterland.