torsdag 26 februari 2009

Min sons begravning

Det är länge sedan jag skrev, men det har varit så sorgligt och är fortfarande. Det var vackert i kyrkan med alla blommor som snälla människor kommit ihåg Christer med.
Vackert trumpetsolo utfört av prästen.Jag kommer aldrig att glömma när han stod där vid kistan med alla blommorna och spelade och solen kom in genom fönstret och lyste upp alla blommor och kistan. Det var som en hälsning från en annan värld. Det var väldigt sorgligt, men en tröst var att det var så många som tänkt på Christer i den för oss svåra stunden. Christers barn hade gjort ett värdigt slut för sin far.Jag hoppas att dom kommer och hälsar på mig ibland.
Jag tror att vi snöar över den här vintern, Ingvar skottar och skottar, men nu kan vi snart börja och hoppas på lite vårväder.
Ha en bra dag !

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst var det en vacker begravning! Jag tänkte även på solen märkte du att den försvann när vi gick ut ur kyrkan? På kvällen var vi ju till graven och när vi tänt våra ljus där och var på väg därifrån kvittrade en fågel så glatt.... undra om den hade ett meddelande? Vi har sportlov till veckan och då tänkte jag ev ta med mej flickorna och hälsa på en stund =) Kramizar

ps kul att du bloggar igen!