Telefonens dag.

Ibland kan det bli en längtan att få prata med en väninna från förr. Då är det bara telefonen som duger. I dag blev det en bästis som heter Gun. Vi bodde grannar och var väldigt goda vänner. I både med och motgång behövde jag henne. Vi hade jämgamla barn och vi umgicks ofta. Även barnen hade roligt tillsammans.
Så här i efterhand brukar jag fundera på hur livet varit om jag inte haft så snälla grannar. Det hade nog varit tomt. Jag hade inga släktingar på nära håll så det fanns inget sådant umgänge. Visserligen bestod dagarna av arbete från morgon till kväll men det var tryggt att veta att det fanns grannar som man kunde kontakta om livet blev tungt och enformigt.Det kunde räcka med att sitta på en spark ute i solen och prata lite eller åka ner på sjön eller på sommaren plocka svamp i skogen.Någon gång emellanåt blev det logdans eller Folkets Hus.Vi hade inte så stora pretansioner på den tiden.
Nu ska jag titta i frysen om det finns nånting lagat till middagen.Jag har suttit ute så jag hinner inte laga något vidlyftigt. Ha en bra kväll önskar en farmor och mormor och vän. Hälsninger Marie.